Hej vänner!

De sista veckorna har varit svåra att förstå i sin hemska oförutsägbarhet och förvirring. Världen och framtiden föll liksom ihop som trasig ballong, framför våra ögon och var plötsligt mycket annorlunda och för mig rätt obegriplig på ett skrämmande sätt. I varje fall har jag periodvis varit rädd och ångestfylld över allt som händer och vika konsekvenser detta kommer få. Jag blev lugnare när jag förstod att risken för att mina barn och barnbarn skall bli allvarligt sjuka, är närmast obefintlig. Men jag är orolig för så mycket annat och känner mig ofta rädd och förvirrad. Ibland bara lite, men ibland får jag riktiga ångestattacker.

Ni som läser denna blogg kommer kanske ihåg att jag brukar skriva om Franz Kafka. Ibland känns det som vi lever i en tid som påminner om hans roman ”Processen”. Ni vet i den där huvudpersonen ”Josef K” en dag anklagas för att ha begått något olagligt. Vad han gjort visar sig vara omöjligt att få svar på. Så han vet inte hur han skall försvara sig mot denna anklagelse och hamnar i en situation, där han lotsas runt i en omöjlig byråkrati och ett omöjligt rättsväsende. Hans värld och dess trygghet rasar samman och när han till slut blir avrättad, är det nästan en lättnad.

Har ni läst ”Pesten” av Albert Camus. Det har inte jag. Jag började läsa denna bok någon gång. Men kom bara en bit innan jag tröttnade. Men kanske borde man läsa denna bok nu. För den skall visst handla om vad det är att vara människa och hur vi reagerar när vi ställs inför vår egen och andras dödlighet. Men det är väl olika i både romanen och i världen gissar jag. Jag läste att det finns folk som rusade till apoteket och köpte upp all handsprit och sedan la ut dessa flaskor på Blocket med ett pris på hundratals kronor litern. Det finns sådana människor och det gör mig ledsen. En affärsidé som måste uppstå i den otäckaste av näriga hjärnkontor. Man satte visst stopp för detta oskick, vilket var bra. Men det finns också människor som idag går till sitt jobb och sätter på sig skyddsutrustning och ägnar dagen åt att vårda folk som blivit allvarligt sjuka av detta virus. Ofta till en ganska dålig lön. När detta är över hoppas jag att synen på skatter och det allmännas bästa förändras. Att man förstår att vi bara i solidaritet och gemensamt kan hantera de utmaningar vi ställs inför. Att egenintresse och egoism inte gynnar någon på sikt.

Min kamrat Katten har varit på kattpensionat några dagar, medan jag var i Stockholm. Han har haft det rätt bra. För jag har fått bilder och filmer på honom, som ägarna till detta pensionat skickat till mig. Kanske för de såg att jag tyckte det var riktigt jobbigt att lämna bort honom på det sättet. Men nu skall jag snart åka och hämta honom. Han kommer bergis vara lite sur i början för att jag övergav honom. Men det går säkert över, om jag mutar honom med något gott. För han är inte långsint. Jag undrar ofta hur han tänker med sin katthjärna och vilka känslor han har. Om det jag som människa som tolkar som vänskap och kärlek från hans sida, är samma sak som jag känner för honom. Det tänker jag tro att det är även om en del biologer och etologer säkert tycker jag är dum i huvudet, som tänker på det sättet.

Nu är klockan 6:41 och de värsta vargtimmarna är över. Dags för en kopp kaffe. Var rädda om er. Om toapappret tar slut är skogen full med mossa. Tänk på det!

Peter