Hej vänner!

Utanför mitt fönster regnar det som fan. Vilket har det goda med sig att jag inte känner mig tvungen att gå ut. Jag kan sitta här i lugn och ro och skriva till er. Kamrat katten vill inte heller gå ut. För det vill han inte på mornarna längre. För något år sedan var det ett jävla tjat redan vi sextiden att han ville gå ut och kolla läget. Så då fick man gå upp och släppa ut honom. Men numera går han bara ut en kort stund på eftermiddagen. En kvart eller så. Han kan till och med gå ut en stund och sedan  komma in och gå på sin toa. Förr använda han bara den i nödfall, när ingen annan möjlighet fanns. Men nu använder han den flera gånger om dagen. Kanske blir det bättre när det blir varmare ute. Men jag känner att han börjar bli gammal, trött och lite bekväm av sig. Men fortfarande springer han snabbt uppför trapporna och hoppar lätt upp på ett bord utan att ta sats. Så med tanke på sin ålder är han i fin form.

För ungefär 13,7 miljarder år sedan tror kosmologerna att Den stora smällen inträffade. Antagligen på en torsdag. En sammanpressad entitet smällde av och på några sekunder uppstod all materia som funnits och någonsin kommer att finnas. Innan dess fanns ingenting. Ingen tid, inga av de ämnen som bildar universum. Inga stjärnor, inga planeter, inget av det som skulle bli liv. Egentligen skapades alltet av ingenting. Sådana tankar kan få en att bli religiös och tänka på att det kanske var en skapare som satte igång det hela. Men om det är nödvändigt måste ju någon i logikens namn även skapa denne igångsättare. Som i sin tur måste skapats av någon. Som när man står mellan två speglar och ser ett oräkneligt antal av sig själv försvinna bort i spegelbilden. Men tänk om man längst bort, innan den bilden försvinner i oändligheten, skulle se någon av spegelbilderna vinka till en. Fast man själv inte vinkade! Då skulle man minsann bli lite förvånad och skraj. Som det står i bibeln: 

”Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk”.

 Vilket i mitt fall stämmer precis. Styckverk är minsann vad min kunskap är.

Sådant som den stora smällen är för mig svårt att begripa. Eller för att vara helt ärlig begriper jag inte ett jävla något av detta. Men de som är kunniga på området är vad jag förstår rätt eniga om att det gick till på detta sätt när allt som finns kom till. Men hur de kom fram till detta vet jag inte. I detta universum som skapades för 13,7 miljarder år sedan, finns alltså jag sedan 65 år och 6 månader. Där kommer jag vandra runt en stund till innan jag blir lika tidlös som tiden före denna stora smäll. Min värld kommer att upphöra och andras världar ta vid. Kanske kommer man leva i någons minne några år till. Men sedan är man lika borta som man aldrig varit här. Det känns konstigt att tänka på.

Har ni läst Candide av Voltaire. När jag gick på gymnasiet har jag för mig att den ingick i de böcker man skulle läsa. I den boken finns en gubbe som är filosof som heter doktor Pangloss som envisas med att säga att vi lever ”i den bästa av världar”. Hur jävligt allt ser ut och utvecklas envisas han med att påstå detta. I mitt flöde på Facebook dyker det ibland upp en socialdemokratisk riksdagsman som påminner om doktor Pangloss. Själv känner jag mig numera lika uppgiven som Candide som i slutet på boken har kommit fram till att det enda vi kan göra i denna onda värld är att ”odla vår trädgård” ("Il faut cultiver notre jardin”). Nu har jag ju ingen trädgård och lyckas ju inte ens få minsta krukväxt att överleva. Så vad jag skall göra, vet i fan.

Peter