Hej vänner!
Idag är det alla hjärtans dag. Det
är alltså på denna dag man firar kärleken. Den kan man fira på
olika sätt. Man kan till exempel skicka ett brev med ett hjärta på
till någon man älskar. Just denna dag kan man också skicka ett
hjärta till någon man tycker om, även om man tycker den relation
man har är alldeles lagom ur relationssynpunkt. Själv älskar jag
ju många människor lite lagom. Till exempel de flesta av mina före
detta arbetskamrater är jag rätt förtjust i. Dem skulle jag gärna
skicka ett hjärta till, för att tala om att jag gillar dem. För de
tycker jag de skall ha som varit snälla mot mig. Jag har
faktiskt nästan bara träffat snälla människor, som jag tycker
förtjänar ett hjärta på alla hjärtans dag.
Maria skall naturligtvis få ett jättestort rött hjärta. Det förtjänar hon verkligen som stått ut med mig. Sedan älskar jag mina döttrar, på ett sätt som ibland
gör nästan ont i mig. Som jag liksom önskar att jag hade ord som
kunde beskriva denna oerhörda kärlek och kunde visa den ännu mer
än vad som är möjligt. Så älskar jag mina barnbarn som borde
flytta till Gotland, så jag kunde hälsa på dem varje dag. Jag
älskar förresten min katt också. Även om han numera ibland är
lite jobbig och vill bli klappad hela tiden.
Som det står i Korinthierbrevet: ”
Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade
kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande
cymbal. Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter
och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde
förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.”
Så
det är tur att man kan känna kärlek. Även om det ibland kan vara
lite besvärligt. Man vill ju inte gå omkring och bli passionerad i
onödan till exempel. För då blir man ju dum i huvudet och det är
onödigt att bli. Kan sluta olyckligt.
Förresten
var min far född på Alla hjärtans dag. Idag skulle han fyllt 111
år om han levt. När jag tänker på det känner jag mig plötsligt
rätt gammal. Fast just denna av kärlek präglade dag, tänker jag på
hur alla åldrar samtidigt finns i mig. Kanske också lite på de
flickor och kvinnor jag älskat och som älskat mig. De är ju inte
så många. Men de har var jag förstått ovanligt god smak. För jag
är faktiskt rätt snäll och även om jag är långt ifrån perfekt,
så är jag värd att älska. Till exempel en ljus kväll i maj, när
koltrasten sjunger utanför det öppna fönstret och världen för en
stund stannar upp.
Trevlig
helg
Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar