Hej vänner!

Jag är i Stockholm och hälsar på. Men det är sådär för jag har lite ont i huvudet och halsen. Vilket inte är så förvånande då jag å yrkets vägnar då och då träffar ett antal snoriga ungar. Men det är visst normalt att ha en fem förkylningar om året. Så jag skall väl inte klaga. Men lite tråkigt är det för jag hade tänkt träffa en del vänner och bekanta. Men jag ställer väl in det idag och kanske i morgon. Inte för jag är speciellt dålig. Men de känns lite taskigt att smitta ner andra med denna åkomma. Själv blir jag sedan min pension inte längre stressad över att bli förkyld. Det gör ju inte så mycket. Eventuellt måste jag skjuta på en arbetsuppgift någon dag. Men jag har gott om tider. Så det gör inget.

Jag hade tänkt åka till Gotland på måndag. Men det skall visst bli en riktig storm då. Så jag tror jag ställer in även den resan någon dag. För det skall visst blåsa något överjävligt, så de kanske ställer in färjorna.

Jag avser idag ligga på sängen och läsa en bok samt lyssna på musik. Igår lyssnade jag förresten på ”Förklädd Gud” av Lars-Erik Larsson med text av Hjalmar Gullberg. Jag vet inte vad man kallar ett sådant musikstycke. Men det är så vackert att man riskerar att börja gråta lite, när man lyssnas på det. Inte för att man blir ledsen utan just för att det är vackert. Man bör inte lyssna på det på färjan mellan Visby och Nynäshamn på grund av detta. För du kanske folk tycker att man är konstig. Vilket man inte vill de skall tycka. Men som jag skrivit tidigare har jag blivit lite gubbigt gråtmild den senaste tiden. Fast jag har ju alltid fått höra att jag är känslig. Ibland att jag är för känslig. Men det har ta mig fan inte blivit bättre de senaste åren.

En sak som gjorde mig mycket ledsen var när jag läste om den lilla treåriga flicka som på något sätt dödades av sina uppenbarligen olämpliga föräldrar. Hon hade ju placeras i familjehem redan vid födelsen. Men efter några år hade föräldrarna fått tillbaks vårdnaden, trots att socialtjänsten avrått från detta. Nu hade hon dödats och jag undrar vilka, utöver föräldrarna, som är skyldiga till detta. Är det den advokat som säkert anande att dessa föräldrar var olämpliga, men trots det ville bevisa sin skicklighet? Var det domstolen som bara följde lagarna, trots att någon av dem måste förstått riskerna? Var de politikerna som stiftade dessa lagar? Det är ju inte första gången uppenbarligen olämpliga föräldrar får tillbaks vårdnaden av sina barn. Uppfräschade och med noggranna instruktioner från sitt ombud, dyker de upp i domstolen nyktra och opåverkade. Men så fort barnet är åter blir det som innan och dags för en ny placering. Fan ta alltihop.

Jag har för att roa mig skrivit några limerickar. En del är lite skämmiga. Men ni skall ändå få ta del av dem:

En kille från Östersund

vakna till på natten en stund

Han tänkte ”i min fantasi

är människan fri

och en ruta kan vara rund!”

En kille från Fredrikshäll

jobba med datorn var kväll

hans fru sa: ”stäng av din apparat,

jag menar datorn så klart!

Kom älska med mig är du snäll.”

Det var en gubbe från Slite

som ville sällan och lite.

Så frun hans blev sur

som en tiger i bur

och sa ”du är tråkig som kamomillte”