Hej vänner!

Det är grått och regnigt i Visby nu på morgonen. Men jag är ändå lite glad. För mina grannar skatorna har börjat jobba med sitt bo. De hoppar runt där uppe i trädet och kraxar så där trevligt som dessa vackra svart-vita kompisar gör, när de pratar med varandra. Skator lever ju i par och säger antagligen snälla saker när de bygger sina bon. Jag har ju förut någon gång på denna blogg skrivit om hur konstigt det är att det inte är snällt att kalla en dam för skata. För skator är ju vackra fåglar som dessutom har en vacker stjärt. Det borde alltså vara snällt att säga till en kvinna att du är en riktig skata. Men det är det inte. Det bör man låta bli.

Jag har inte jobbat något den här veckan. För det har varit sportlov och eftersom jag mest jobbar åt skolan, så har det inte funnits något jobb åt mig. Jag hade lite planer på att påbörja en arbetsuppgift. Men det tyckte inte den unga person, som jag då skulle samarbetat med, var en mycket dålig idé. Det fanns roligare saker att göra på lovet och det höll jag med om. Men riktigt bra mår jag inte av att ha så lite att göra. Sedan min pension jobbar jag ju inte så mycket. Men de få timmar jag jobbar, gör att jag mår bättre än om jag inte arbetade alls. För då har jag en tendens att bli lite passiv och grubblande. Till exempel har jag den här veckan planerat städa. Men detta har liksom fastnat på planeringsstadiet. Fast jag har haft all tid i världen att påbörja denna aktivitet.

Ett otäckt virus drar genom världen. Vi kan skicka folk ut i rymden och spränga storstäder till grus. Men en lite otäck mikrob kan vi inte besegra i tid. Inför den verkar vi rätt maktlösa. Kanske kommer det om något år finnas vaccin och antivirala medel som gör att vi hanterar även denna påminnelse om vår dödlighet. Men just nu får vi nog ödmjukt acceptera att vi har begränsningar och att en liten virusfigur som knappast kan kallas liv, skrämmer oss, gör oss sjuka och i värsta fall har makten att ta livet av oss. De som tror på gud kan ju be och se om det hjälper. Vi andra kan väl bara vänta och se hur det går.

Nu skiner faktiskt solen lite här i Visby efter en grå morgon. Om en stund skall jag gå ner till denna stads förnämliga bibliotek. Där kan man gratis ta del av världslitteraturen och läsa Homeros, Cervantes, Shakespeare, Dickens, Kafka och Torgny Lindgren. Det kostar inte ett jävla något. Dessutom kan man läsa vad fan man vill utan att någon censurerat vissa åsikter och tankar. Vilket man får vara glad för. Det har ju genom historien ofta förbjudits och bränts böcker, som människor med makt inte gillat. Redan Heinrich Heine skrev: ”där man bränner böcker bränner man till slut även människor”.  Det fick han ju 100 år senare alldeles rätt i.

Helt gratis är ju lån på biblioteken inte. För vi betalar ju dessa via skattsedeln. Men ännu har ingen kommit på att dessa borde privatiseras konstigt nog. För allt annat har ju vissa politiker varit angelägna att privatisera, så det uppstår den i deras ögon, den så oerhört nyttiga konkurrensen. Så nu konkurrerar förkylningar med cancervård, på ett för dessa politiker, förnämligt sätt. Själv måste jag erkänna att jag tycker detta är helt åt helvete. För man bör vara rädd om skattepengar och se till att de används till det som är viktigast. Själv använder jag mina pengar på ett rätt dåligt sätt. Men jag för budget, för att få en viss ordning på hur jag lever över mina tillgångar.

Peter