Hej vänner!

Jag har känt mig vemodig sista tiden. För att kolla om det verkligen är det jag känt gick jag in på Wikipedia för att kolla om det stämde. Där stod det följande:

”Vemod beskriver en stillsam stämning av saknad och sorg  över något som man känner har försvunnit och gått förlorat. Det syftar på ett svårmod och en sorgsenhet full av längtan.”

Det stämmer ju rätt bra. Förutom att jag inte är riktigt säker på vad denna sorgsenhet full av längtan består i. För rent objektivt har jag väl sällan haft det så bra som nu. Ändå känner jag mig lite vemodig. Nu vet jag att jag kommer att känna så, när dagen går mot kväll och himlen över mig är mörkblå och solnedgången färgar himlen i brandgult och eld. Då kan jag känna just en vemodig längtan, efter något utan att riktigt veta vad. För så känner jag när vintern går över till vår, varje år. Men nu känner jag redan i januari på det sättet. Beror kanske på klimatförändringen. 

Nu tycker jag inte att det är entydigt ledsamt att känna sig vemodig. Det kan vara rätt okej. Man är inte jätteledsen och känner ingen större oro. Man går bara runt och känner sig vemodig. Så kan man till exempel sätta sig på en parkbänk medan mörkret faller och en koltrast prasslar bland fjolårslöven och känna sig vemodig. Kanske sitta där och begrunda att man just för tillfället sitter på en parkbänk på planeten Jorden, som snurrar runt i galaxen Vintergatan. På denna plats sitter jag 13,8 miljarder år efter att den stora smäll som då inträffade, skapade Universum. Själv har jag idag levt 65 år, 4 månader och 25 dagar och känner mig vemodig,  utan någon som helst objektiv orsak. 

Fast egentligen borde man väl var förtvivlad över allt som händer i världen. Gudinnan Kali verkar dansa genom världen. Hon är ju en viktig gudinna inom Hinduismen. En gudinna som symboliserar döden. Hon brukar visst avbildas hållande är ett avhugget huvud, en skål med blod och kött och en lång dolk. Men nu dansar hon genom världen och ställer till det. Vilket hon borde låta bli. Hon är visst på något sätt samma person som gudinna Parvati, när denna gudinna är på dåligt humör. Men Parvati är morsa till min favorit bland de hinduiska gudarna. Han heter Ganesha och har elefanthuvud. Vilket är rätt tufft att ha. Om man skall tillbe någon av alla hinduismens gudar tycker jag man skall satsa på Ganesha. Fast man väl minst 40 andra gudar och gudinnor att välja på. 

Nu går jag och lägger mig fast klockan bara är halv nio. För jag är trött och orkar varken se på Antikrundan eller Sveriges Mästerkock på TV. Brukar ju annars vara rätt kul program. Hoppas Knut Knutsson får något antikt allmogeskåp från Hälsingland att extatiskt berömma med den orgasmiska glädje, som bara han kan uppvisa när han ser ett allmogeskåp från Hälsingland. Jag får väl se på reprisen.

Peter