Hej vänner!
Jag
har skrivit en avhandling.
Avhandling
gällande det av Hedland och Mountain
upptäckta
från
fjärran stjärnljusets
påverkan på människans upplevelse av sin plats i universum.
Bakgrund
Redan
filosofen Socloclios som levde i Megara på 300-talet före Kristus
beskriver att han som barn en natt hade vaknat och gått upp på
husets tak. Han hade då fäst blicken på en stjärna som hade
blinkat svagt i stjärnbilden Vattenbäraren. Han hade därvid för
en stund känt en känsla av att han blev en del av universum. Han
skriver: ”då blev plötsligt alltet och dess innehåll uppenbarat
för mig och jag såg hur jag var en del av detta. Rymden med dess
stjärnor och jorden och havet med dess djur, träd och växter blev
en del av en helt igenom sammanhållen väv, där varje ingående
tråd var förbunden med de övriga. Jag låg en stund och såg och
upplevde detta utan vare sig oro eller rädsla. Jag somnade och när
jag vaknade var upplevelsen förbi. Men minnet av detta, var det som
gjorde mig till filosof.”
Det
var bland annat denna berättelse som fick Winston Hedland att år
2014 rikta sitt teleskop på Mount Palomar, mot Vattenbäraren. Detta
var i mars och de första nätterna fann han inget anmärkningsvärt.
Men på den femte natten uppmärksammade han att bredvid stjärnan K
314 D lyste en ny stjärna under några sekunder för att sedan
slockna och därefter återkomma med 3,72 sekunders intervall.
Hedland fastnade med blicken på detta fenomen och kände sig
plötsligt som en del av något stort och sammanhängande. Inte olikt
det som Socloclios beskriver ovan. Han tyckte sig se allt från
atomernas vibrerande i tingen till galaxernas rullande genom rymden.
Han såg en väv som inte bara var naturens ekologiska väv, utan
även hur allt som sinnena kan registrera hänger ihop i vågor och
partiklar. På väg från observatoriet var han fortfarande uppfylld
av denna upplevelse och var tvungen att sätta sig på marken. Han
satt där och efter någon halvtimme förmådde han resa sig och
upplevelsen var då borta. Hedland blev dock så uppfylld av det han
upplevt att han därefter blev mycket engagerad i miljöfrågor. Han
förklarade att hans upplevelse fått honom att förstå att allt liv
hänger ihop och att vi människor måste sluta förstöra den
ekologiska väven och helheten.
Sedan
dess har den blinkande stjärnan i Vattenbäraren fått namnet Pulsar
P 34 IQ. Den kan under optimala omständigheter faktiskt vara synlig
för blotta ögat. Detta kräver dock totalt mörker och minsta
störande ljus gör sådan observation omöjlig. Men de flesta som
sett denna stjärna delar den upplevelse som Hedland beskriver att
uppleva sig som en del av något större och sammanhängande. Några
observatörer har dock inte upplevt detta. Uppenbarligen krävs också
en viss mottaglighet skönhet och viss begåvning för att tolka det
känslomässiga i upplevelsen. De som inte har den typen av
känslomässig öppenhet kan tvärtom reagera med aggressivitet och
avståndstagande.
Det
var när dessa skilda reaktionsmönster uppmärksammades som Hedland
och Mountain utformade sin metod. De filmade Pulsar P 34 IQ under
några nätter och visade denna film för personer med olika bakgrund
och personlighet. Det visade sig då att det fanns ett mycket starkt
samband mellan den upplevelse som denna film visar, med graden av
vänlighet, humanism och förstånd hos testpersonerna.
Kort
sagt elaka, taskiga och dumma testpersoner fortsatte efter
upplevelsen, att tycka att vissa djur skulle utrotas, att folk med
pengar skulle få bättre sjukvård och att folk som var fattiga var
lata och initiativlösa. Vidare förnekade de mycket aktivt uppenbara
fakta, när dessa innehöll information som inte passade dem.
Det
klara sambandet mellan personlighetsdrag och sättet att reagera på
ljuset och blinkningarna från Pulsar P 34 IQ visade sig alltså
kunna sortera personer i
grad av förstånd respektive skitstövelaktighet. Något som mänskligheten på sikt
kommer ha stor nytta av och en upptäckt som säkert kommer en dag
leda till att upptäckarna får Nobelpris i fysik. Vad gäller
nobelpriset i litteratur är det dock oanvändbart. För det kan man
få även om man är en skitstövel.
Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar