Hej vänner!

Vad hände egentligen 2019. Det har jag funderat på. Så jag har kollat lite och funderat om det finns något mönster i det som hänt. Något som säger nått om den här tiden som vi tvingas leva i, vare sig vi vill eller inte.

I januari kom fyra partiet överens om att jobba ihop och det kom överens om en väldig massa saker. Gladast verkade Centerpartiet och dess partiledare. För de hade fått igenom en hel del saker som de länge längtat att få genomföra. Men i sitt tidigare samarbete hade en del andra tyckt att dessa förslag var lite väl radikala. Surast var väl Vänsterpartiet för de skulle inte få vara med och bestämma alls. Vilket är jobbigt om man gillar att vara med och bestämma. Socialdemokraterna gillar också att få bestämma. Men skulle kanske inte kanske sälja sin gamla morsa för att få göra så, tror jag. Men verkade ändå vara beredda att gå ganska långt. Bland annat ville de införa marknadshyror och lägga ner Arbetsförmedlingen. Fast det sista blir det tydligen inte så mycket av med för tillfället.

Stefan Löfven blev förresten statsminister och han är född 1957 och alltså tre år yngre än jag är. Men han är iallafall född på 50-talet, vilket borgar för en viss mognad. Fast ibland har jag lite svårt att förstå vad han egentligen vill. Men han vill säkert väl. Även om man inte riktigt förstår hur han avser uppnå detta. Däremot skulle jag vara tacksam om han slutade tala om att oacceptabla saker är oacceptabla. För det vet jag redan att de är.

I februari träffas USA:s president och Nordkoreas lilla, men tjocka ledare i Hanoi. De säger ”hej” till varandra och sedan åker de hem. För de märkte redan när de sa just ”hej” att de inte förstod varandra. Nästa gång funderar de på och ta med tolkar, samt varsin pekbok och ett pussel. Fyra bitar med ram föreställande Musse Pigg.

I mars bestäms att Svenska Akademin i år skall delas ut två nobelpris. Men för säkerhets skull devalverar man det ena prisets värde och ger det till en konstig figur som hyllat en otäck krigshetsare. Vilket gör detta pris mer omdiskuterat än ärofyllt.

I april brinner Notre Dame i Paris och får kraftiga skador. En tråkig historia. Samt kanske ett omen och ett tecken på att något tar slut och något nytt står för dörren. Som när Titanic sjönk och med den en tidsålder. Eller som normanderna erövrade England 1066.

I maj väljer Miljöpartiet ett nytt språkrör som heter Per Bolund. Han byter dock titel till tråkrör och har sedan dess inte visat sig.

I juni träffas på nytt USA:s president och Nordkoreas lilla, men ack så överviktiga ledare. Nu på gränsen mellan Nord- och Sydkorea. Sedan åker de hem. De fick ihop tre bitar av ett pussel föreställande Musse Pigg. Den fjärde biten i detta pussel trodde Nordkoreas ledare var en kaka och käkade upp.

I juli blir Sveriges fotbollslag bronsmedaljörer i fotbolls-VM. USA vinner och deras bästa spelare Megan Rapinoe blir hånad av USA:president. Hon säger att hon inte tycker han är någon vidare president att ha. Men att han genom att vara dum har enat laget och att hon vid varje straff fantiserar om att hon sparkar denna president på ett känsligt ställe. Nej, det säger hon inte. Det hittade jag bara på.

I augusti seglar klimataktivisten Greta Thunberg över Atlanten. För hon vill av princip inte flyga. Det var tufft gjort och sedan höll hon flera tal när hon kom fram. Den amerikanske presidenten hånade henne i inlägg på Twitter. Orsaken till att han gjorde så är att han är en jävla tönt. Greta pekar ju på fåntratten och säger: ”han är ju naken” som barnet i sagan om ”Kejsarens nya kläder”.

I september åker en massa kändisar till Israel för att fira en kille som heter Bindefeld som fyllde år. Bland annat lät sig tre partiledare bjudas på resa, hotell och käk med dricka. Själv hade jag också gärna åkt om jag fått delta i denna fest. Men jag hade nog känt tveksamhet. För jag känner inte denne Bindefeld och gillar inte om någon skulle uppfatta hans generositet som bestickning. Men jag har ju inte så mycket makt. Men hade jag det skulle jag inte låtit mig bjudas. Sånt bör man vara försiktig med. När jag arbetade i kommunen så tog jag bara emot en gåva om det var av begränsat ekonomiskt värde. Det kunde till exempel vara en teckning som någon liten patient ritat åt mig. Då blev man glad.

I oktober händer bara massa otäcka saker. Det startas krig och man hittar en bil med ihjälfrusna människor i en lastbil i London.

I november passerar planeten Merkurius framför solen vilket de flesta struntar i. I ett Museum i staden Dresden i Tyskland snor någon en massa diamanter. Jag läste i tidningen att man bland annat snott tre värdefulla juvelgarnityrer från 1700-talet. Det lät som man på 1700-talet hade lösgaddar av guld och diamanter. Vilket gjorde mig förvånad. Men nu har jag lärt mig att garnityrer i detta sammanhang har en annan betydelse betydelse. Nämligen föremål som är skapade för att bilda en helhet. Till exempel armband, halsband och örhängen med en gemensam utformning. Men innan jag förstod det såg jag framför mig folk i peruk med diamanter som tänder i käften.

I december vinner den engelska premiärministerns parti valet och bestämmer att det nu är dags att lämna Europa. Han blir så glad över att slippa de konstiga fastlänningarna att han sjunger den fina sången ”Rule Brittania”. Speciellt tar han i när han sjunger:

”Rule Britannia!
Britannia rule the waves
Britons never, never, never shall be slaves.”

Som han sa i smyg till sin unga fru: ”Skönt och slippa de jävla grodätarna, pastatuggarna, hunnerna och annat löst folk som inget begriper.”

I december beslutas att den amerikanske presidenten skall ställas inför riksrätt. Han hade nämligen ägnat sig åt utpressning, lögner och varit dum i huvudet. Detta för att förtala en politisk motståndare i det kommande presidentvalet. Men han har så många kompisar som inte bryr sig om vad han än hittar på. Så han kommer nog tyvärr klara sig undan ett tag till och fortsätta skämma ut sitt land och folk. Varav många inte verkar ha någon skam i kroppen, utan jublar när han säger lika dumma som taskiga saker.

Vad gäller mer personliga upplevelser detta år har jag haft en del kontakt med vården. Jag har nämligen haft en åkomma som kräver undersökning och bedömning. Just denna åkomma undersöker man bäst bakifrån. Det är lite pinsamt och jobbigt i början. Men man vänjer efter tag, när man förstår att det inte finns något alternativ. Jag måste säga att den kontakt jag haft med sjukvården kring detta, har varit utomordentligt bra. Allt har bara fungerat och alla läkare och sköterskor som tagit hand om mig, har varit snälla och jätteproffsiga. Egentligen borde man väl skicka en blomma till allihop. Eller en flaska Champagne. För det är de värda!

Nu kommer ett nytt år och jag hoppas att man nu tar krafttag mot kriminaliteten som förstör vårt land. För om inte detta löser sig kommer det inte att vara möjligt att prata om något annat, hur gärna man än vill. Då kommer man bara vara en ropande röst i öknen som ingen jävel orkar lyssna på. Det finns ju mycket som man borde göra något åt som kostar pengar och skatt. Men det är nog svårt att få förståelse för, så länge mord, skjutningar, rån, våldtäkter fyller nyheterna. Om inte annat borde de som fått vårt förtroende att styra detta land säga till dess invånare: ”Vi hör er och förstår er rädsla, sorg och vrede. Det tog lite tid att pilla ut fetvadden ur öronen. Men nu hör vi er och avser gemensamt ta itu med saken”.

Peter