Hej vänner!

Igår vände det och nu blir det ljusare för var dag. I sången Internationalen, som förr en del sjöng fröjdigt och glatt, finns ju textraden ”Från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli.” Men detta handlar inte om det mot våren tilltagande ljuset. Vad denna sång numera handlar om, vet i fan. Det är väl någon sorts tillbedjan och nostalgi över forna tider, som gör att den numera sjungs i moll av några trötta gubbar på första maj. Vi som varken varit med i ”Unga Örnar” eller SSU, vet inte riktigt hur man skall fira denna högtid. Den verkar vara på väg att läggas ner. Ty över detta land har kommit ett stort mörker. Vilket gör mig orolig och rätt ofta ledsen. Det har liksom blivit långt mellan människorna och många tycks ha tappat hoppet om en bättre framtid. Ord som ”bygga det starka och trygga samhället” låter bara fånigt och lite dumt. En floskel som redan är död när den lämnar läpparna. Ge oss blott vår anti-depressiva medicinering och låt oss därefter vara ifred, med våra i fickorna knutna nävar. Men sjung för fan inte att ”Internationalen till alla lycka bär”. Det behöver man ju bara kolla på sitt pensionsbesked, för att upptäcka är en jävla överdrift.

Vi får alltså snart vänta längre på mörkrets inbrott. Men som kompensation för detta har vi numera desto större chans att drabbas av andra inbrott. Om inte någon bedragare lurar av oss våra slantar på internet. Frågan är vad man skall göra! Kanske skall man följa den franske poeten Baudelaires (1821-1867) uppmaning. Han skriver:

”Man måste alltid vara berusad. Det avgör allt: det är den enda frågan. För att inte känna Tidens fruktansvärda börda som knäcker era axlar och böjer er mot marken, måste ni berusa er utan hejd. Men med vad? Med vin, poesi eller dygd, som ni vill. Men berusa er.”

Det är ju något man ibland blir sugen på för att stå ut med ”Tidens fruktansvärda börda”. Men att göra det med vin brukar ju bara leda till att mår ännu sämre morgonen därpå. I mitt fall är det väl också lite kört med dygd. Så då återstår bara poesin. Vilken ger en viss tröst.

I år fick förresten en farbror som heter James Peebles Nobelpriset i fysik tillsammans med två andra killar. Det fick han för att han räknat ut att endast fem procent av universum består av sådan materia som vi kan se. Alltså det som stjärnor, planeter, växter, djur och människor är gjorda av. Nittiofem procent består av mörk materia och mörk energi som ingen har en aning om vad det är. Bara att det är ett stort jävla mörker och gåta.

Det mesta är alltså mörker. Men man får väl vara glad för de fem procent som är något annat. Till exempel kan man tända ett ljus. Eller skina upp i ett leende på morgonen. Så har man gjort det för dagen. Som sagt om inte annat så berusa er med poesi. Till exempel nedanstående dikt:

Så är då
allt en väldig gåta,
som söker några svar.

Vi vandrar på den väg,
som är den enda
som vi har.

Och visst går den
mot mörker och
med tystnaden som mål.

Men jag följer Baudelaire,
slår upp och säger,
skål!


Peter

 Baudelaire