Hej igen vänner!

Jag har förstått att det inte är så många som läser det jag skriver. Det är inte mycket att göra åt. Jag skulle tycka det var kul med fler läsare. Men det går dåligt. Samtidigt skriver jag ju rätt mycket på grund av ett eget behov att skriva. Så även om antalet läsare är begränsat så skriver jag ändå. Egentligen skulle jag vilja skriva ännu mer personligt om mina personliga erfarenheter. Men det är jag lite för blyg för att göra. Vet inte om de är så intressanta förresten.

Jag tittade på ett TV-program om Hasse och Tage på SVT-play i kväll. Det handlade om deras politiska engagemang och hur det tog sig uttryck. Rätt mycket handlade om kärnkraftsomröstningen 1980. Då var jag 26 år om jag räknat rätt. Jag kan väl avslöja att jag röstade ”Nej” till kärnkraft. Året innan hade det inträffat en kärnkraftsolycka på ett ställe som heter Harrisburg och ligger i Pennsylvania i USA. Det var en otäck olycka som kunnat sluta värre än den gjorde. Sedan dess har det ju inträffat ännu hemskare kärnkraftsolyckor. Men det var olyckan i Harrisburg som ledde fram till folkomröstningen 1980. Först var det bara tal om två alternativ. Nämligen ”Ja” eller ”Nej” till kärnkraft. Men när Socialdemokraterna förstod att det kunde bli ett ”Nej”, så kom de på ett tredje alternativ. Det var ”Ja” men ”Nej” fast inte just nu, kanske sen, eventuellt, om en stund, när det passar bättre, kanske. Fast avveckla ska vi, sen, om det går, kanske. Så det blev en viss förvirring. För en del som röstade på detta alternativ trodde nog att de röstade ”Nej” till kärnkraft. Fast de nog egentligen röstade ”Ja”.

Nu är väl de historia och det finns flera partier som istället vill utveckla kärnkraften och bygga nya reaktorer. Men jag undrar ibland hur det hade gått om det blivit ett ”Nej”. Vilket det kanske blivit, om inte det kommit till en linje 2. Som ingen riktigt begrep om det var ett ”Ja” eller ett ”Nej” till kärnkraft. Hade allt gått åt skogen och landet blivit fattigt, eländigt och fullt av kolkraftverk som Polen. Eller hade detta land blivit ett föregångsland fullt av miljömedvetna människor, som bara käkade biodynamiska grönsaker och biodynamiska vegetariska grisar. Hade folket i stugorna på landet om hösten dragit ut och plockat av skogens skafferi och sålt vad funnit på städernas torg? Hade man om kvällarna suttit i brasans sken om berättat om de oknytt, som bebor landets skogar och sjöar? Hade man gått klädd i vadmalskläder från Borås och gett sina barn en jo-jo av märket Kalmartrissan i julklapp istället för en I-pad?

Antagligen varken på det ena eller andra sättet gissar jag. Kanske hade det blivit annorlunda på något sätt. Men det har det ju ändå blivit. För 1980 bodde jag i ett annat land. På en del sätt sämre och på andra sätt bättre. Men jag kände mig hemma och tyckte jag på något sätt förstod mig på hur detta land fungerade. Man jobbade och betalade in rätt mycket av sin lön till de allmännas bästa. För dessa pengar fick man sjukvård, en skola till sina barn, ett fungerande rättsväsen samt ett försvar mot ryssen. Betalade man lite extra fick man dessutom se på TV och fick se Ingmar Stenmark vinna slalom och storslalom. Dessutom fick man nu gå och rösta ”Ja” eller ”Nej” till kärnkraft. Eller både och om man valde det socialdemokratiska alternativet, linje 2.

Nu låter jag kanske lite nostalgisk. Vilket en del uppfattar som konservativt och lite dumt. För man kan ju aldrig gå tillbaks till något som har varit. Dessutom bör man undvika att säga att detta förr var bättre. För det var det oftast inte. Men det är ta mig fan inte bra nu heller. Och jag skäms lite att säga det, men jag känner mig som en främling i detta land. Men det gjorde å andra sidan poeten Gunnar Ekelöf också. Det är ju han som skriver:

Jag är en främling i detta land

men detta land är ingen främling i mig!

Jag är inte hemma i detta land

men detta land beter sig som hemma i mig!

Jag har alltså det gemensamt med poeten Gunnar Ekelöf att jag känner mig främmande i detta land. Det är lite fint att ha något gemensamt med en stor poet. Fast han var ju en på många sätt olycklig och jobbig jävel, som ägnade mycket tid att se dubbelt. Men när han var nykter såg han mer än många andra. Och då kände han sig inte hemma i detta land.

Peter