Hej vänner!

Jag måste sluta ta del av nyheterna. Inte läsa tidningar eller lyssna på radio eller tv-nyheterna. För jag blir bara ledsen och förbannad när jag tar del av denna information. Så jag borde flytta till en plats där man slipper ta del av det som händer i detta land. Jag har funderar på Arran-öarna på Irlands västkust. Det ligger rätt långt bort. Eller kanske till yttre Hebriderna som inte heller verkar besväras av brottslighet i någon högre grad. Men jag tänker bara ta med mig några böcker och ingen radio, tv, dator eller mobiltelefon. En penna och fint brevpapper tänker jag ta med och så skall jag skriva mina blogginlägg på det sättet. En gång i veckan skall gå till ett hotell och göra kopior på det jag plitat ner. Så får ni som vill läsa vad jag skriver och vill ha brev från mig beställa sådana. Kommer med posten i ett kuvert med frimärke på. Jag kommer inte skriva ett ord om det aktuella tillståndet i konungariket Sverige. Men en del om vad Sokrates säger i Gästabudet och om hur jävligt det blåser på yttre Hebriderna. Samt vikten att blanda vatten i rökig Whisky. Lite om sex och kärlek tänker jag också skriva i mina brev. Samt en ursäkt för handstilen som inte kommer vara den bästa.

Som ni kanske vet är jag född 1954 som var ett år när det inte hände så mycket, utom att jag föddes. Fast Bill Haley spelade detta år in ”Rock Around the Clock” vilket var den första rocklåten som blev en hit. Sålunda är jag alltså jämngammal med Rock’n’roll. Det året fick förresten Ernest Hemingway nobelpriset i litteratur. Vilket han förtjänade. För han var en jäkel på att skriva böcker. Han skrev till exempel en bok som heter ”Farväl till vapnen” som nazisterna brände på bål när de brände böcker som bäst 1933. För de gillade väl inte fredsbudskapet i denna bok. Nazister gillar ju inte fred och bra böcker, som kan innehålla bra tankar. Så de har som ovana att bränna upp böcker och folk de inte gillar.

När man är född 1954 är man rätt gammal. Ty man är född före televisionens införande och tramporgels avskaffande ur klassrummet. Man har levt på skolplanschernas och spritstencilernas tid. Man minns Hylands hörna och hur skådespelaren Per Oscarsson hotade ta av sig näck i denna hörna. Det var en otäck historia. Men han behöll det sista paret av kalsongerna på. Men då var redan nästan hela svenska folket chockat och nervöst. Men det slutade trots allt bättre än det kunde gjort. Jag minns hur president Kennedy sköts. Likaså hur hans bror Bobby och Martin Luther King sköts. Jag var 14 år när Tjeckoslovakien ockuperades och under hela min ungdom pågick ett vansinnigt krig i Vietnam. Dessutom pågick ett kallt krig och ett antal vanliga krig. Men i Sverige var det rätt lugnt på den tiden. Men så sköts Sveriges statsminister Olof Palme och sedan mördades Sveriges utrikesminister Anna Lindh och något gick liksom sönder i landet. Det blev liksom sprickor i muren och revor tyget. Fan vet hur det skall lagas.

Förr var politiken lite enklare och förståndigare.  När jag var 15 år så hette statsministern Tage Erlander och det hade statsministern hetat sedan 1946. För när jag var barn hette statsministrar Tage Erlander och finansministrar Gunnar Sträng. För så hade det varit sedan det stora kriget tog slut och så var det fortfarande. Då och då gick lite mer än halva folket och röstade på det Socialdemokratiska partiet, utom en del bönder som röstade på Centerpartiet som styrdes av en gubbe som hette Gunnar Hedlund och kom från Rådom i Västernorrland. Det fanns en del andra partier. Men de hade inte så mycket att säga till om. Egentligen var det ingen större idé att rösta på dem.

Men sedan blev det 1970 och rörigt i världen. Bland annat blev det visst någon sorts sexuell frigörelse och revolution. Den deltog jag rätt aktivt i. För då hade jag en flickvän och vi var både frigjorda och revolutionära, så fort det var föräldrafritt. Vad gällde revolutionära aktiviteter i övrigt var jag rätt ointresserad. Fast det fanns många andra runt omkring som var revolutionära som bara den. Det fanns trotskister, leninister, maoister och nudister överallt på 70-talet. De var kanske inte så många. Men väldigt aktiva och oftast rätt tråkiga. De hade kläder från en firma som hette Ma-jong och pratade mycket. Men som sagt jag hade annat för mig och annat att tänka på. För jag var kär, förälskad och fylld av lust. Så jag brydde mig jävligt lite om USA-imperialismen och tyckte proggmusik var urtråkig. Vilket den faktiskt oftast var.

Maria har rest till Stockholm och jag och katten är ensamma i helgen. Det är bra att ha en katt. För då är man aldrig riktigt ensam. Han är förresten 16 år och i kattår betyder det tydligen att han är 80 år. För att vara så jävla gammal måste jag säga att han är rätt pigg. Fast han är inte ute så länge nu för tiden och sover kanske mer än tidigare. Idag har han bara varit ute en kvart till exempel. Men det var ju rätt kallt och otäckt. Så han tyckte väl att det räckte. Själv är jag ju bara 65 år. Vilket är rätt lite om man jämför med 80. Men om 15 år är jag alltså 80 jag med. Jag har börjat oroa mig för att katten en dag skall dö. Det finns ju en viss risk för det när man är 80 bast. Så fort han äter dåligt eller jag tycker han ser hängig ut, blir jag orolig. Men när han inte käkar sin mat beror det oftast på att han är jävligt bortskämd. Plötsligt kan han få för sig att en kattmat som han gillade tidigare inte är något vidare. Då kan han vägra käka den och se sur ut. Nu till exempel gillar han inte längre om käket i påsen ligger i gelé och inte i sås. Fast för några månader sedan var det tvärtom. Får han köttfärs så har han minsann inget fel på aptiten. Inte heller om han får små bitar av utskuren biff att tugga på. Han gillar räkor också. Men det får han inte. För han spyr jämt efteråt, när han käkat räkor. Överhuvudtaget verkar han gilla människomat mer än kattmat. Idag funderar jag på att köpa en grillad kyckling som vi kan dela på.

Jag är lite rädd för att vara ensam. För det var några år när jag var 18 till 22 sådär, då jag var mycket ensam. Det var jobbigt och kändes nästa lite skamligt. Men så var det. Det visste man redan på vikingatiden var jobbigt. För i Hávámal står det: Ung var jag förr/ och färdades ensam,/ då vart jag vilse om vägen./ Rik blev jag först/ när jag fann en vän. /Mänskan är mänskans glädje. Hávámal betyder ju ”Den höges tal”. Det är alltså Oden själv som säger detta. Så då måste det stämma. För han hade ju offrat sitt ena öga för att bli vis, om jag minns rätt. Han skulle säkert rekommenderat en katt om man känner sig ensam. Det måste funnits katter på vikingatiden. För det rep som asarna band Fenrisulven med, var gjort av ljudet av katters steg, björnars senor, kvinnors skägg, fiskars andedräkt och lite andra ovanliga ingredienser.  Så man hade träffat på katter och lagt märke till att deras steg inte direkt är av någon som klampar fram.

I bibeln står det inget om katter. Inte minsta lilla katt får vara med i denna tjocka bok. Det står massor om getter, får hundar, lejon, kor och kameler. Men ingenting om katter. Det är ju lite konstigt. För i Egypten var ju katten helig. Där fanns ju till och med en gudinna med katthuvud som hette Bastet. Hon var dansens, musikens, parfymens, sminkets, nöjenas, sångens, festlighetens och sexualitetens gudinna. Så hon verkar på många sätt varit en utmärkt gudinna. Men i bibeln får inte minsta katt vara med. Antagligen för att bibelns gud inte gillar katter. Han verkar ju inte vara överdrivet förtjust i dans, sång, festligheter och sexualitet heller. Förresten verkar han inte gilla tjejer något vidare över huvud taget. En gud som varken gillar katter eller tjejer är ju inte så rolig. Men en gudinna som gillar sång, dans och sex är ju lättare att tillbe. Dessutom verksamheter som är kul att delta i.

 Idag är det söndag och det skall väl predikas i kyrkan. Det brukar vara rätt jobbiga tillställningar. Jag gillar psalmsången och den gammaltestamentliga läsningen. Men predikan brukar vara en pinsam historia full av floskler och utan någon som helst spänning och tanke. Jag brukar tycka det är så pinsamt, att jag liksom skulle behöva ta fram skämskudden. Men gudinnan Bast skulle man gärna dyrka då och då. Likaså Bacchus och Afrodite. Vilket man faktiskt gjort en del under livet. Men som sagt: Sine Cerere et Libero friget Venus”. Bara så ni vet!

Peter