Hej vänner!

Klockan är 02:30 och jag kan inte sova. Det börjar bli så att jag somnar tidigt och sedan vaknar mitt i natten och ligger och försöker somna om. Men det går dåligt och är tråkigt. Så jag har bestämt mig för att gå upp när det blir på det sättet, istället för bara ligga och fundera och grubbla. Men innan jag klev upp han jag tänka en del.

Först tänkte jag lite på USA:s nuvarande president. Sedan på allt annat jävla elände och blev ledsen.

Sedan tänkte jag på svampar. Svampar är ju inte växter. De är inte heller djur. De är just svampar. När vi pratar om svampar är det väl oftast deras fruktknoppar vi tänker på. De som är trevliga att plocka så här års. Men det är ju egentligen bara en liten del av svampen. Det mesta är ju mycel, alltså vita tunna trådar som sprider sig hundratals meter genom jorden, som ett nervsystem. Vissa år är det torrt i naturen och då blir det dåligt med fruktknoppar. Men andra år har det regnat och då sticker dessa upp som svampar ur jorden. Fast jag låg och funderade på hur det går till. Hur känner svampen att det är torrt och dumt att bilda fruktknoppar, som kommer torka bort? Hur känner den överhuvudtaget, förresten? Har den liksom känsloreceptorer som kan avgöra jordens fuktighet? Fattar den någon typ av beslut inför denna information? Ligger svampen där med sitt nervsystem av mycel och tänker: ”lite fuktigt och varmt idag. Om man skulle skicka upp lite fortplantningsorgan i luften”. Eller så gör den det utan att tänka sig för. Vilket den borde göra. Man bör nästan alltid tänka sig för innan man fattar den typen av beslut.

Innan jag klev upp låg jag också och lyssnade på hur vinden drog igenom grannens valnötsträd. Då kom jag av någon anledning att tänka en del i dikten ”The Waste Land” av T.S Eliot. Det är ju en svårbegriplig historia. Men den del jag tänkte på är den del som börjar: ”What the Thunder Said”. Så jag kom på att jag kunde skriva en dikt som skulle kunna börja ”Vad Vinden Sa”. När jag ändå inte kunde sova och ändå låg och lyssnade till vinden i grannens träd. Så jag tänkte ut en dikt med denna titel. Men den blev så sorglig och konstig, att jag stoppade den i huvudets avdelning, för sådant man inte bör dela med sig av på sin blogg.

Igår åt jag förresten några kokta rödbetor med smör och flingsalt. Så när jag pinkade för en stund sedan så pinkade jag rött. Då kom jag och tänka på om det finns andra ofarliga färgämnen man kunde käka och sedan gå ut i vinter och pissa en regnbåge. Som någon sorts installation. Kanske man skulle kunna starta någon sorts konstprojekt och pissa regnbågar. Till exempel i Sölvesborg. Man kunde bli som den där graffiti-konstnären Banksy och nattetid i smyg pinka regnbågar i snön på lämpliga platser.

Nu går jag och lägger mig och försöker sova en stund.

Peter