Hej vänner!

Det var länge sedan jag skrev om kamrat Katten. Så ni kanske undrar hur han mår. Så jag kan meddela att han mår utmärkt. Han var hos veterinären häromdagen för att vaccineras mot kattsnuva och då var det en veterinär som vaccinerade honom. Annars brukar det vara en djurskötare som gör detta. Men nu kom en veterinär som först lyssnade på hjärtat och sedan kollade igenom honom innan vaccinationen. Han sa att med tanke på ålder var katten i ovanligt gott skick. Ett riktigt praktexemplar till katt.

Det är ingen läkare som sagt till mig sista tiden. Man skulle önska att någon läkare titta på en, lyssnade på hjärtat och sa att man var ett riktigt praktexemplar till gubbe. Men icke sa Nicke. Något sådant får man minsann inte höra. Möjligtvis kan man få lite beröm för man inte röker. Men i övrigt är det jävligt sparsamt med beröm. Men katten får minsann höra att han är en ovanligt fin och trevlig katt som är ovanligt välbehållen för sin ålder.

Men han förtjänar väl allt beröm han kan få. Jag är helt övertygad om att han vet hur jag mår. För när jag är deppad eller orolig för något, kommer han alltid och lägger sig på mig. Han gillar förresten inte mobiltelefoner. När han ser att jag ligger och läste på en sådan kör han in huvudet mellan telefonen och mitt ansikte, så jag inte kan läsa och buffar på mig. Han har också blivit väldigt mycket för att bli klappad de sista året. Det kan ibland bli lite jobbigt. Man vill ju ibland ägna sig åt annat. Men det tycker han är onödigt. Dessutom är han numera väldig pratsam. Kanske märks det lite att han börjar bli gammal, trots allt. För numera går han för det mesta bara ut en sväng en gång om dagen. Ibland struntar han i det också. Om det regnar så går han inte ut alls.

Jag hörde att katter har lika lätt som hundar att lära sig vad de heter. Min katt kommer ju oftast när jag ropar på honom. Men inte alltid. Det beror om han har något viktigare för sig. Så katter har lika lätt att lära sig vad de heter som hundar. Men de betyder inte att de alltid bryr sig om att använda denna kunskap. Katten kommer dock oftast springande när jag ropar. Men huruvida han därefter hänger med in, beror på om han har lust till detta eller inte. För han bestämmer själv. Det skall man ha jävligt klart för sig.

Egentligen kan man väl inte riktigt veta vad katter känner. Kanske är det vi som tillskriver dem känslor som vi som människor har. Men jag blir alltmer säker på att åtminstone min katt förstår och känner mer än man kan tro. Själv känner jag en vänskap gränsande till kärlek när jag ser på honom. Jag visste inte att man kunde känna så för en katt innan jag träffade detta exemplar. För han är speciell på något sätt. Idag skall han få köttfärs vilket är hans favoriträtt. Själv får jag spagetti och italiensk köttfärssås. Som förresten heter ragu i Italien och inte Bolognese. Inte en i Bologna heter det så. Det vet jag. För jag har varit i denna stad och kollat.

Peter