Hej igen vänner!

Jag läste att det pågår någon sorts politisk diskussion om huruvida det skall byggas snabbtåg eller inte. Själv tycker jag snabbtåg är en värdelös idé. Då vore det väl bättre att lägga de pengarna på att rusta upp och utveckla den nuvarande järnvägen. Jag gillar att åka tåg och tycker det är tråkigt att jag så sällan får göra det. Men här på Gotland är de enda tåg som finns, de små tåg som forslar turister runt ringmuren och de kör på vägar och inte på spår. Så jag får sällan åka tåg. Men när jag gör det så tycker jag att det gott kan ta en stund. Jag tycker inte det behöver gå så fort. Något som man i min ålder sällan tycker är ett problem förresten.

Men när man rustat upp det nuvarande spårsystemet, så tycker jag man bör genomföra två förbättringar. För det första bör restaurangvagnarna förbättras. Vita dukar och servitörer som kommer med dagens meny och frågar vad man vill ha att dricka. Så beställer man en starköl och köttbullar med gräddsås samt en fyra Skåne. Utanför är det kväll och kanske man far över Västgötaslätten och ser några rådjur stå och titta i skogsbrynet, medan solen går ner. Sedan kommer Agnes Nordin åttioåtta och frågar om det om det är okej om hon sätter sig mitt emot. Vilket det är. Och Agnes Nordin berättar att hon är på väg till en väninna i Örebro, för de skall gå på revy i denna stad. Så sitter man där och pratar och får reda på att Agnes varit lärarinna och lärt en väldig massa ungar att läsa. Så restaurangvagnarna bör förbättras. Vilket man får råd med om man ger fan i att bygga jättesnabba snabbtåg.

För det andra bör tågen ha en vagn i vilket man kan lasta in sin cykel. Så när man kommer till den station där man avser kliva av, som exempelvis kan vara Tranås eller Orsa, så lastar några raska grabbar av ens cykel. Så kan man cykla den sista milen dit man ska. Det skulle ju kunna anställas rätt många killar som lastar av cyklar, om man ger fan i att bygga snabbtåg.

Kanske cyklar man sedan genom den ljusa juninatten till någon man gillar och tänker på hur vackert detta skogsklädda land är. Från sjön ropar en lom vildmark och man är glad att det inte byggdes några fåniga snabbtåg, utan att pengarna användes på ett klokt sätt. För vem fan har egentligen bråttom. Tids nog kommer man fram. Men det är ingen brådska. Som Robban Broberg brukade sjunga ”Målet är ingenting, vägen är allt”. Så det så.

Peter