En dag spelade

en sorgeflöjt

för mig.

Det var i den

sjunde dagen i

det sjunde året.

Visst saknade

jag dig fortfarande.

Men hoppet var

för länge sedan borta.

Jag gick ensam

i parken på en

matta av gula löv.

Så blev jag stående

i oktober väntande

på intet.

Koltrastar prasslade

i löven och i fjärran

for bilar förbi.

Sorgeflöjten spelade

och jag visste att jag

blivit en höstmänniska.

Innerst inne

en höstmänniska.

Peter