Tårar, vågor,
havets fåglar som
ropar i natten.

Så är då
tiden i sand
utmätt.

Korn faller genom
timglasets midja.

Steg på en
grusgång i
oktober.

Ljung som
ännu blommar
och en kvarglömd
vattenkanna.

Så blev det
då höst.

Det är kors
på de svarta
grindarna av
gjutjärn.

Tunga att öppna
och svåra att
stänga.

Framför allt,
svåra att
stänga.


Peter