1961


I september
hade jag vant
mig vid skolan.

Nylackade bänklock,
böckerna inslagna
i papper, kritaskar och
björnklister.

Varje morgon
”gick du klara sol åter upp”
och vi tackade gud.

 Dagarna mörknade,
en dag kom kylan
och det rök ur våra munnar
på väg på väg till skolan.

Det doftade syrligt
av eldning med kol
och koks.

Vi smakade på
rönnbär det året
också.

O-ormen slingrade
och A-apan skalade
en B-banan.

Jag vet inte riktigt
när jag förstod det.
Att jag skulle bli
kvar här.

Varje morgon
skulle solen gå
upp på denna plats
och gud skulle tackas för detta.

Även när det
regnade och var molnigt,
skulle solen gå upp
och gud avtackas.

Far ror och mor
är rar. Lisa har
en röd mössa.

Då, när trappuppgångarna
ännu luktade kålpudding
och såpa.

Tänk om jag kunde
säga till den lilla
drömmare som satt där:
Var inte rädd, du kommer
klara det.