Hej vänner!

Utanför mitt fönster spelar någon trumpet jättehögt. Han är duktig på att spela. Nu spelar han exempelvis ”When the saints go in” på ett utmärkt sätt. Men det gör att jag inte kan skriva dikter i kväll. För jag blir störd hela tiden.

Jag har fått en del att tänka på och ta itu med. Så har jag fått ett brev av en doktor, där jag ombeds ta tid på hur lång tid det tar att pissa en deciliter. Jag vet inte hur jag ligger till i den tävlingen, så det tänker jag inte berätta. Men jag kan iallafall tala om att jag är bättre på den aktiviteten, än att springa hundra meter. Ifall jag är bra på att pissa en deciliter, jämfört med andra gubbar vet jag inte. Men inte helt jättedåligt gissar jag. Då det mätas i flera dagar, så får man tillfälle att träna. Men hittills är prestationerna påtagligt jämna. Huruvida de är bra eller mindre bra är jag osäker på. Men det är kanske som vid konståkning att man bedömer både prestation och utförande och då ligger jag definitivt bra till. I början hade jag vissa svårigheter att samordna tidtagningen med övrig aktivitet. Men nu går det hur bra som helst.

Mitt liv är alltså fullt med spännande och intressanta upplevelser. När man som minst anar det händer det något nytt. Man får svar på gåtor som man inte ens ställt sig. Som tidsåtgången för att pissa en deciliter. Jag har numera en ganska god uppfattning om detta. Något som jag bara för någon vecka sedan, hade en mycket diffus uppfattning om.

Idag badade jag förresten i havet. Det var riktigt varmt och det skall det visst vara i morgon också. Men därefter skall det vända och bli 10 grader kallare tydligen. Så det blir väl lite mer höstlikt gissar jag. Men ibland blir det ju brittsommar i början på oktober. Det är lite konstigt men trevligt. När träden är gula, brandgula och röda och det är sommarvarmt. Jag åkte en gång båt genom Stockholms skärgård en sådan brittsommardag och badade i solnedgången. Gula björkar, röda lönnar och jag som en naken näck på en klippa. Måste varit jättesnyggt. Ett minne för livet, från den tid man slapp kissa i en mugg och ta tid.

Så sitter jag här med kamrat Katten och funderar på livets gåtor och existentiella utmaningar. Maria är i Stockholm så jag har ingen annan en katten att dela mina tankar med. Han verkar förresten väldigt ointresserad av att ta del av dessa.  Själv brukar han ju sitta på grannens trapp hela kvällarna och se försjunken ut. Jag ger mig fan på att han nått nirvana och numera är så upplyst att han tycker mina grubblerier är på en jävla amatörnivå. ”Ungefär vad man kan förvänta sig av en kille som pissar i en mugg på tid”, tänker han nog. Nu har trumpetspelaren lagt av så nu blir det en dikt ändå:

Nu sent i den mörkgröna
sensommartiden när
solen lyser genom
trädens blad.

Då stillnar dagen,
kommer friden och jag
borde vara glad.

Solen sjunker snart i havet
och himlen guld och blod.

Så flyter jag
på rygg ett tag
med i tidens flod.

Och över mig
är stjärnor och
rymdens evighet.

Det är så mycket
jag har anat och så lite
som jag vet.


Peter