Hej vänner!


Jag kom att tänka på min släkting på långt håll före detta svensklärarinnan Fanny Lamére. Hon hette ju från början Fanny Uddenberg men gifte sig med en fransman, som hade detta ovanliga efternamn. När hon var 82 år var hon med om en lite ovanlig historia.

Det var nämligen så att en ung präst med namn Urban Nodelius i Kalmar stift började skriva erotiska romaner inspirerad av boken 50 nyanser av grått, som nyligen gjort succé. Inte minst damer hade köpt denna bok och uppskattat dess erotiska beskrivningar. Urban som i verkligheten hade rätt liten erfarenhet av damer, började utifrån annan erotisk litteratur skriva en roman som nog var mer pornografisk än erotisk. Det var mer rätt på rödbetan om man säger så. Men ändå fantasifull i sin snuskighet. Det huvudpersonerna ägnade sig åt var minsann ingående beskrivet och att en präst i svenska kyrkan kunde komma på sådana idéer och perversiteter hade nog förvånat de flesta. Inte minst Urbans arbetsgivare.  Men Urban insåg att det nog var väldigt viktigt att hans författande inte kom fram till vare sig biskop eller församling, så han skrev sitt snusk under pseudonym. Han hade haft svårt att komma på något lämpligt namn för detta ändamål. Men en dag slog han upp telefonkatalogen och letade. Då hittade han namnet Fanny Lamére  och han skickade in sitt manuskript till ett förlag, som specialiserat sig på att ge ut erotik för kvinnor. Där tog man tacksamt emot ”Fannys” alster som på alla sätt bejakade den kvinnliga sexualiteten. Boken blev genast mycket uppskattad och gavs också ut som ljudbok där en skådespelerska som hette Regina läste, suckade och stönade sig genom texten.

Nu skulle alltså författaren få betalt för sin bok och då uppstod svårigheter. I det brev som följt med manuskriptet stod bara att boken var skriven av en Fanny Lamére. Men den ekonomisk ansvarige på förlaget kollade på internet och fann då, att de bodde en dam med detta namn på servicehuset Kumlet i Kalmar. Så hon ringde upp och frågade om det var damen som svarade, som skrivit boken ifråga. För den hade ju nu inbringat en betydande summa pengar. Fanny frågade försiktigt hur mycket det rörde sig om. Det var fem miljoner, som nu var författarens del av vinsten. Fanny lyssnade och berättade på vilket konto summan lämpligtvis kunde sättas in. Men den ekonomiskt ansvarige blev lite misstänksam. Att en dam i Fannys ålder skulle vara en så fulländad pornograf kändes lite konstigt. Så hon sa att hon nog gärna ville komma hem till Fanny och diskutera eventuella uppföljare till föregående bok.

Fanny anade att syftet med detta besök kanske var att kontrollera om det verkligen var hon som skrivit boken. Så hon gick till bokhandeln och köpte ett exemplar, fast det var ytterst genant. När hon kom hem läste hon några sidor och blev rätt chockerad. Mest på att svenskan var undermålig och att historierna var rätt enahanda. Men hon tog fram sin gamla Halda skrivmaskin satte i ett papper och skrev ner en historia om hur hon som ung i Paris haft ihop det med två bagare och en munk från Irland. Hon sparade minsann inte på krutet utan texten var bra mycket saftigare än det Urban hittat på. 

Så kom då den ekonomiskt ansvarige från förlaget och hälsade och klev in i Fannys välstädade lägenhet. Fanny bjöd på kaffe och man samtalade om ditt och datt. När Fanny gick för att hämta påtår, passade den ekonomisk ansvariga damen på att läsa det papper som satt i Fannys skrivmaskin. När hon läst vad som stod där var hon tvungen att sätta sig. När Fanny kom in tittade hon länge på tanten och tänkte ”herregud den damen har minsann varit med”. Det fanns inte längre någon tvekan vem som skrivit bästsäljaren.

Någon dag senare sattes fem miljoner in på Fannys konto. Redan dagen därpå hon beställde en kryssning i Västindien för sig själv och några jämnåriga väninnor. Under de kommande åren reste dessa damer på långa och mycket luxuösa resor. Hotellen var alltid femstjärniga och på flyget satt man i business-klass, med gott om plats för benen.  Fanny bytte också namn till sitt flicknamn. För det var ju ingen som skulle tro att en person med ett sådant fint namn kunde skrivit boken ”Evig lust”. Hon fick också ett rejält förskott på uppföljaren till föregående roman. Men någon sådan blev det inte.

Någon tid efter Fanny fått sina pengar hade det ringt en person som påstod att det var han som författat boken. Han hade dock vägrat berätta sitt namn och tydligen hållit något framför munnen som gjorde det svårt att uppfatta vad han ville. Uppenbarligen någon som inte var riktigt som han skulle och man spärrade på förlaget alla samtal från token.


Peter