Hej vänner!

Jag är rädd för konflikter och skyr dessa som pesten. Det kan ju leda till att man behandlas respektlöst av elaka människor, som utnyttjar denna rädsla och osäkerhet. Det händer inte ofta. Men det har hänt. Då jag själv mår så dåligt av konflikter har det hänt att jag värderat orsaken till denna så lågt att jag låtit mig köras över. Inte på jobbet där jag ibland varit tvungen att agera på ett sätt som andra ogillar, då jag är tjänsteman och skyldig att agera på blotta misstanken att barn far illa. Något som ibland kan göra någon förbannad. Men det har jag tagit som en del av jobbet. Men på fritiden har jag undvikit konflikter så långt det går. Jag har liksom konstaterat att 99 % av alla människor jag träffar är snälla och behandlar mig med respekt. Frågan är hur mycket kraft man skall lägga ner på dem som behandlar en respektlöst. Det bästa är ju oftast att undvika dem. De finns ju folk att med psykopatiska drag i världen och dem går ju i princip inte påverka.

Vet ni förresten hur man känner igen en psykopat. Det är ju bra att veta om ni träffar på någon. Det är ju i och för sig en rätt sällsynt sort, men de förekommer. Så om nu träffar en person med följande beteendemönster så vet ni att det är en person som ni bör undvika så mycket det går. En person vars medkänsla det inte är någon idé att vädja till för han saknar just detta.

För det första är det en person som när något går honom emot eller då han inte får sin vilja igenom skriker, blir hotfull och skrämmande. Socialt etablerade psykopater slåss sällan då de förstår att det kan leda till fängelse och annat för dem negativt. Men skriker och hotar gör de.

För det andra finns ett starkt inslag av omnipotens. En känsla och ett beteendemönster som präglas av en mycket hög självuppskattning. Man uppfattar sig som så mycket bättre än andra att det egentligen inte finns någon orsak att respektera dessa underlägsna medmänniskor. Man både vet bäst och är bäst. Om någon blir ledsen av det så får det skylla sig själva.

För det tredje är dessa människor patologiska lögnare som inte drar sig för att ljuga om viktiga saker även om andra far illa av deras lögner. När de avslöjas reagerar de inte heller med skuld och skam som vi andra. De bara rycker på axlarna eller blir arga för de avslöjats.

 

Som psykolog behöver man sällan träffa ovanstående typ av människor i tjänsten. För de tillfogar visserligen andra människor skada, med lider inte psykiskt själv. Det är ju alla andra som det är fel på. Själva är de närmast felfria. Världen tillhör dem och om någon invänder mot detta, så reagerar dessa människor med aggressivitet eller manipulation, inte med psykiskt lidande.

Det har ju genom världshistorien ofta hänt att människor med den typen av personlighet nått höga positioner och makt och framgång. Just kombinationen att veta hur man skall påverka andra människor och vad dessa är känsliga för samt bristen på medkänsla är livsfarlig. Ofta når ju dessa personer makten genom att göra sig populära genom att komma med enkla lösningar och löften om välstånd och trygghet. Dessutom brukar de försöka peka ut någon grupp som ansvariga för det som är dåligt i samhället. När de sedan får tillgång till maktapparaten kan de fortsätta, men då med våld och skräck som vapen.

Nu har jag beskrivit för er vilken sorts människor ni skall undvika så långt det går. Både i er närhet och i stora världen.

Peter