Hej
vänner!
Idag
blåser det på denna ö där jag befinner mig. Det gör inte så
mycket. För jag kan gå in i skogen och där är det som hos
Tomtebobarnen ”För stormen stängs av granar som räcka upp till
skyn och runt omkring i skogen finns gott om paraplyn”, om ni
kommer ihåg.
Jag
är ju inte i Visby utan får bara läsa om Almedalen och allt som
händer där. Skall jag vara riktigt ärlig så är jag rätt trött
på Almedalsveckan och tycker att det är rätt skönt att slippa
den. Första åren jag bodde i Visby tyckte jag det var lite kul och
spännande med den där veckan. Men de sista åren har det inte känts
så kul.
Dessutom
har det varit obehagligt med att några våldsverkare som kallar sig
nazister varit där och förstört trivseln för hederligt folk. Det
är ju inte riktigt klokt att någon promille av besökarna till
denna samling för demokratin skall få komma dit och förstöra år
efter år. Så jag får väl som jag gjorde förra året citera de
kloka orden av Hjalmar Söderberg ur Doktor Glas: ”Man vill bli
älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist
därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något
slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till
varje pris som helst.” Så kommer då varje år ett gäng som är
lika välkomna till Visby som böldpest och blir avskydda och
föraktade och uppför sig som de förtjänar just detta. Det är
tråkigt.
Får
man verkligen säga vad som helst. Det finns ju andra som vill
förändra samhället med våld, hot och trakasserier. Skulle de
också vara välkomna? Skulle några galna islamister kunna sätta
upp ett litet stånd där de gjorde reklam för halshuggning av
otrogna och hur man lämpligtvis kör över dessa med lastbil. Några
gränser måste väl för fan finnas för vilka som skall få delta i
kalaset, trots allt.
Det
var ju förresten Hjalmar Söderberg som skrev: "Jag tror på
köttets lust och själens obotliga ensamhet”. Vilket jag också
tror en del på. Jag är ju ensam på denna ö i Bottenhavet och i
universum. Vilket kan få en att fundera en del på livet och dess
glädjeämnen och krångligheter. Som just lust och ensamhet. Jag vet
inte riktigt vad Hjalmar Söderberg menar att han trodde på, med
detta citat. Men jag tror att han menade att han tror på att
människan styrs av viljan till överlevnad och fortplantning, samt
att vi alla i grunden är utkastade ensamma i livet. Eller så menade
han något annat. Vad vet jag. Nu skall jag gå ut i skogen och
sätta mig på en plats där myggen blåser bort och fundera lite.
Bilder från gårdagens promenad:
Peter
1 kommentar:
Som vanligt klok som en bok :-) Låter skönt med en egen ö där myggen blåser bort! Ha en riktigt skön sommar!
Skicka en kommentar