Hej vänner!

Idag blåser det på denna ö där jag befinner mig. Det gör inte så mycket. För jag kan gå in i skogen och där är det som hos Tomtebobarnen ”För stormen stängs av granar som räcka upp till skyn och runt omkring i skogen finns gott om paraplyn”, om ni kommer ihåg.

Jag är ju inte i Visby utan får bara läsa om Almedalen och allt som händer där. Skall jag vara riktigt ärlig så är jag rätt trött på Almedalsveckan och tycker att det är rätt skönt att slippa den. Första åren jag bodde i Visby tyckte jag det var lite kul och spännande med den där veckan. Men de sista åren har det inte känts så kul.

Dessutom har det varit obehagligt med att några våldsverkare som kallar sig nazister varit där och förstört trivseln för hederligt folk. Det är ju inte riktigt klokt att någon promille av besökarna till denna samling för demokratin skall få komma dit och förstöra år efter år. Så jag får väl som jag gjorde förra året citera de kloka orden av Hjalmar Söderberg ur Doktor Glas: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst.” Så kommer då varje år ett gäng som är lika välkomna till Visby som böldpest och blir avskydda och föraktade och uppför sig som de förtjänar just detta. Det är tråkigt.

Får man verkligen säga vad som helst. Det finns ju andra som vill förändra samhället med våld, hot och trakasserier. Skulle de också vara välkomna? Skulle några galna islamister kunna sätta upp ett litet stånd där de gjorde reklam för halshuggning av otrogna och hur man lämpligtvis kör över dessa med lastbil. Några gränser måste väl för fan finnas för vilka som skall få delta i kalaset, trots allt.

Det var ju förresten Hjalmar Söderberg som skrev: "Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet”. Vilket jag också tror en del på. Jag är ju ensam på denna ö i Bottenhavet och i universum. Vilket kan få en att fundera en del på livet och dess glädjeämnen och krångligheter. Som just lust och ensamhet. Jag vet inte riktigt vad Hjalmar Söderberg menar att han trodde på, med detta citat. Men jag tror att han menade att han tror på att människan styrs av viljan till överlevnad och fortplantning, samt att vi alla i grunden är utkastade ensamma i livet. Eller så menade han något annat. Vad vet jag. Nu skall jag gå ut i skogen och sätta mig på en plats där myggen blåser bort och fundera lite.

Bilder från gårdagens promenad:

 

Peter