Hej vänner!

Jag sitter här och tänker på fina ord. Jag tänkte jag på ordet värdighet. Vad det nu betyder. Ta den här amerikanske presidenten. Läste ni om att den engelske ambassadören Kim Darroch hade skött sitt uppdrag och talat om vilken bedömning han gjorde av den så kallade presidenten och hans kompisar. Det var liksom ord och inga visor. Nu hade detta på något sätt läckt ut. Bland annat hade kallat administrationen i Vita huset för ”dysfunktionell och dåraktig”. Han hade visst också beskrivit presidenten som ”inkompetent”. Det kan ju inte vara kul att bli beskriven på det sättet. En person med omdöme och värdighet hade kunna bemöta detta genom att säga: ”Jag beklagar att ambassadören ifråga har den uppfattningen. Men vi kommer göra det yttersta för att visa att hans bedömning är fel och hoppas att han snart ändrar sin uppfattning om oss och vårt arbete.” Det hade varit värdigt. Men att gå till motangrepp på Twitter och säga att man minsann inte tänker träffa diplomaten ifråga och dessutom säga att denne redan tidigare var illa omtyckt av alla och envar är ovärdigt. President Trump uppträdde just så utan värdighet och bevisade därmed att ambassadören gjort en riktig bedömning av hans personlighet och kompetens. Nu fick ambassadören avgå och lämna över till någon annan. Bara för han sa vad han tyckte och tänkte och därmed skötte sitt uppdrag.

Så värdighet har något med att uppföra sig med god kontroll över sina primitiva impulser och inte låta sig styras av dessa. Det finns ju ett begrepp som kallas ”politiskt korrekt”. Vad jag förstår skall det betyda att man bara säger sådant som inte är kontroversiellt eller kan leda till att man mister social status. Detta också av rädsla för att bli utfrusen från gemenskapen. Ofta är det väl folk som inte drar sig för att säga saker som är just så kontroversiella som de just innan sagt att man inte får säga,  ”i det här landet”. Själv är jag rätt politiskt korrekt. Jag vräker inte ur mig vilka förenklingar och fördomar hur som helst. För jag tycker på något sätt det inte är att uppträda med värdighet. Sedan får det väl kallas politiskt korrekt.

Det finns en del människor som på något sätt nästan alltid uppträder med värdighet. Som FN:s före detta generalsekreterare Kofi Annan som dog förra året. Han uppträdde alltid med någon sorts värdighet. Men också Jerry Williams hade någon sorts värdighet och integritet i sitt sätt att förhålla sig till omgivningen. Han hette ju egentligen Erik Fernström. Jag såg ett TV-program om honom och där var det en kompis till Jerry som sa: ”Han skulle aldrig ställa upp med sin familj i ett TV-program som skulle heta Fernströms.” Jag tror att Jerry också var en kille som höll på sin värdighet och uppträdde därefter.

Jag vet inte vad jag vill säga med det här. Men jag tycker det verkar som allt dravel som skrivs i sociala medier på internet, har påverkat sättet att prata hos en del och fått andra att tystna. Det konstiga är att det är nog ofta är de som säger att man inte får tycka vad man vill och säga vad man vill, som är de som hörs mest och verkar minst besvärade av självcensur. Medan de som tycker illa om förenklingar och fördomar blir allt tystare. Vem har i längden lust att komma med en lång förklaring till folk som likt Groucho Marx säger: "Trassla inte till saken genom att komma dragande med fakta.” Han svarade ju också en gång när han föreslogs bli invald i någon förening: ”Jag vill inte vara med i en klubb som kan acceptera sådana som mig som medlemmar." Han höll på sin värdighet.

Peter