Hej vänner!

Idag har jag faktiskt badat i havet. Det var kallt. Bara sådär 16 grader gissar jag. Men det var skönt att bli avkyld. Det skall visst vara jättevarmt imorgon också. Men sedan skall det visst bli mer normal svensk sommar. Det tycker jag känns bra. För som ni vet är jag inte så förtjust i värmeböljor.

Ni som hänger med på denna blogg kommer kanske ihåg att jag håller på att skriva om fina ord. Hittills har jag skrivit om ”värdighet” och ”rättfärdighet”. Nu tänkte jag skriva om det fina ordet ”ödmjukhet”. Det betyder väl ungefär att man har en rätt sann uppfattning om sig själv och vet ungefär vem man är och inser att man bara är en människa. Folk som skryter är liksom inte ödmjuka och försöker göra sig till något bättre än de är. För de tycker inte att de duger om de inte är duktiga. Att vara ödmjuk är väl att våga visa sina tillkortakommanden och brister och ändå tro att man är värd att bli älskad. Ju äldre jag blivit desto ödmjukare har jag blivit. När jag var ung skämdes jag ibland över mina brister. Men det har jag i stort sätt upphört med. Som ni vet är jag långt ifrån perfekt. Disträ, känslig, inte så praktisk samt svär som en borstbindare. Och det är bara början på mina svagheter. Det finns fler. Så jag har all anledning att vara ödmjuk. Vilket jag försöker vara.

Samtidigt är jag ju inte så ödmjuk när jag lite malligt talar om att jag är ödmjuk. För ödmjukhet är ju en fin egenskap och säger man att man besitter just den egenskapen, är det ju inte så ödmjukt precis. Så den riktigt ödmjuke vet väl inte om att han är ödmjuk. Det är ju en paradox.

I bibeln står det ju ”Hjärtats högmod går före fall, ödmjukhet är vägen till ära”. Det låter fint. För det betyder väl att ödmjukhet är något att sträva efter. Högmod är ju förresten en dödssynd. Dessutom är det ju motsatsen till ödmjukhet. Kanske är ödmjukhet mest att man märker sitt eget högmod. Skäms över det och skärper sig.

Idag har i stort sätt mitt giktanfall äntligen nästan gått över. Jag är bara lite öm där det för några dagar sedan kändes som någon satt ett bräckjärn i leden och bänt till. Sådant gör en kanske lite ödmjuk. I varje fall finns det lite utrymme för högmod när tån illröd, varm och jätteond. Om man blir lite ödmjuk av gikt i tån, så får man hoppas att en viss president drabbas lika rejält som jag av denna åkomma. Gärna lite mer om det är möjligt.

Peter