Skrivkramp

Så kom då
vemodet förbi
och stal de sista orden.

Fast det fanns
så mycket att berätta
om min tid, 
här på jorden.

Tankarna gick
tunga kring sorg
och oförrätter.

Jag glömde liksom
lycka och ljusa
kärleksnätter.

Det blev liksom
dumt och trist
och grått.

Jag mindes mest den
elakhet och hårdhet
som jag fått.

Men så kom
orden åter och
jag hoppas de blir kvar.

För det mesta i livet
var ju kärlek,
det var ju så det var.



Peter