Hej vänner!

Om ni kanske märkt var det ett tag sedan jag skrev något på denna blogg. Jag har inte känt någon inspiration faktiskt. Den sista tiden har jag känt mig rätt ledsen över allt otäckt i världen och Sverige. Jag tycker tidningarna är översvämmade med nyheter om kriminalitet av olika sorter. Det är terror, skjutningar, gängkriminalitet, våldtäkter, övergrepp av pedofiler och hedersvåld med mera. Jag blir faktiskt ledsen och orolig av att läsa om detta. Eller så är jag ledsen och det gör att jag fokuserar på allt ont i världen. Jag vet inte vad som är hönan och ägget. Men det som talar för att det nog delvis är jag som blivit selektiv i min uppmärksamhet, är att jag också ältar en del oförrätter jag råkat ut för i livet. Det vet jag är dumt. Så om någon känner för att berätta för mig hur dumt det är, så låt bli. Det vet jag redan.

I kampen mellan gott och ont verkar det gå allt bättre för det onda och elaka. En gång brukade man ju personifiera det onda som djävulen. Det var den fan som gick runt i världen och ställde till det. Men den stackaren har väl fått lägga ner verksamheten. För han blev utkonkurrerad av all mänsklig ondska. Det blev liksom löjligt att stolpa runt med en bockfot och försöka hitta på grymheter när människor överträffade vad man än hittade på, med hundra gånger ondare saker.

Som ni vet är jag inte speciellt religiös utan tvärtom tycker jag rätt illa om den typen av vidskepelse. Liksom om all annan vidskepelse förresten. Men det gör inte att jag inte tycker det finns mycket samlad mänsklig klokskap i bibeln. Som de bud som Moses fick ta del av på Sinai berg. Speciellt det femte som lyder ”Du skall inte dräpa”. Men även det sjunde ”Du skall inte stjäla” är ett utmärkt budord. Sedan är väl de andra också bra som att man inte skall begå äktenskapsbrott och att man bör hedra sin far och mor. Enligt de sista av dessa budord bör man inte heller ”ha begär till din nästas hustru, eller hans slav eller slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.” Det får nog omtolkas till att handla om städerskor från Polen och ny bil för att bli aktuellt. Vad gäller andras hustrur är det klokt att begränsa sitt begär. Även om hustrur knappast är någons egendom utan har rätt att göra vad fan de vill. Men i stort sätt vore det bra om folk följde dessa budord. Speciellt alla kriminella typer som nu går runt och gör människor ledsna, rädda och olyckliga.

Ni som läser denna blogg vet att jag ibland söker tröst hos för mig viktiga personer i historien. Inte för att deras liv var lättare eller den tid de levde i var bättre. Oftast tvärtom faktiskt. Men när jag läser om eller av någon som levde tidigare så blir liksom min tid lagom stor, i förhållande till evigheten. Dessutom tycker jag det berättar något om hur det är att vara människa på gott och ont. Som Francesco Petrarca som föddes 1304 och dog 1374. Han skrev ju en himla massa dikter till en tjej som hette Laura, som han någon gång sett och förälskat sig i. Han var förresten prästvigd och borde väl hållit på celibatet. Men det gjorde han uppenbarligen inte för han fick flera barn. Dock aldrig med Laura som antagligen var gift redan när han såg henne första gången och därefter aldrig kunde glömma. Petrarca var modern på det sättet att han skrev om naturens skönhet vilket inte var så konstigt då han bodde mycket i det vackra Toscana. Så här skriver han på ett ställe:

”För ensamhet vara alltid jag benägen

(skogar och fält och flodens stränder vet)

och skydde dessa som av skelögdhet

och dövhet tappat bort den rätta vägen;

och om ej högre makter vore njugga,

nu sedan jag mist Toscanas ljuva vårar

levde jag än vid Sorga, som till tårar

och sång mig hjälpt, i vackra kullars skugga.

Petrarca hade säkert varit upprörd över de som fortsatt förstöra naturen och därvid ”tappat bort den rätta vägen”. Men mest hade han väl gått runt och längtat efter Laura fast det var rätt meningslöst. Slöseri med tid. Men är man förälskad så är man. Sådant gör en lite tokig och irrationell. Som Petrarca skriver:

”Om kärlek talar vind och gräs och strömmar

och fåglar, fiskar, blommors överflöd

och tänder hos mig nya älskogsdrömmar.”

Så där gick minsann denna man och bröt sitt celibatlöfte å det grövsta, samt hade uppenbarligen väldigt mycket lust till sin nästas hustru. Vi hade gillat varandra. Det är jag säker på.

Peter