Hej vänner!

Det har varit ett spännande väder de sista dagarna. I förrgår när jag körde bil söderut regnade det så kraftigt att jag fick stanna en stund för sikten var nästan noll. Det har åskat och blixtrat som Tor och hans bockar intagit någon typ av drog, som gjort ekipaget helt sjövilt. Igår blåste det också rejält. Med andra ord har det varit ett väder av den typ jag uppskattar. Omväxlande, spännande och inte för varmt.

Tor var ju förresten en tuff gud som for runt med sina bockar Tanngnjóstr och Tanngrisnir och slog ihjäl de jobbiga jättar, som hela tiden ville komma och förstöra Midgård och Asgård. Som tur  var hade han sin för ändamålet utmärkta hammare Mjölner att dunka i huvudet på dessa jättar.

Det finns förresten en rätt kul berättelse om Tor som heter kvädet om Trym. Det är nämligen så att jätten Trym fått tag i Tors hammare och gömt den på ett bra ställe. För att lämna tillbaks den kräver han att få gifta sig med gudinnan Freja. Men hon vägrar gifta sig med Trym och blir rejält förbannad bara av att de andra gudarna föreslår något så dumt. Så till slut kommer de på att Tor får klä ut sig till Freja och åka till Trym. Trym blir ju glad att få en så tjusig brud och vill kyssa henne. Men det går inget vidare. För som det står i kvädet:

”Han lutade sig under linklädet,
lysten att kyssa,
men for tillbaka
bort genom salen.
"Vi äro Frejas ögon
så fruktansvärda?
Mig tycktes, att eld
ur ögonen brinner."

Men så skall det bli bröllop och till det hämtar man Tors hammare Mjölner. Men när Tor får hammaren i sin hand så gör han processen kort med Trym och hans släkt:

”På Tor hjärtat
log i bröstet,
när, hård till sinnes,
han hammarn varsnade.
Trym först han dräpte,
tursarnes drott,
och all jättens
ätt han lamslog. ”

För Tor var minsann inte den som gifte sig med vem som helst. Däremot var han inte främmande för att klä sig i damkläder tydligen. Nu var han väl tvungen att göra så för att få tillbaks sin utmärkta hammare. Men vem vet om inte denne åskgud bar en liten transa inom sig. Kanske han efter detta äventyr åkte till Köpenhamn och där kallade sig Tora. Vem vet. Personligen har jag aldrig känt minsta lust att klä mig i tjejkläder. Men om andra tycker det är spännade på något sätt så gör det mig inte ett dugg. En gång i tiden var det väldigt upprörande om kvinnor klädde sig i byxor och kavaj. Men nu är det ju hur vanligt som helst. En dag kanske det blir vanligt att killar sätter på sig en klännig och går till jobbet. Men än så länge är det väl rätt ovanligt. Men kilt är ju redan nu helt okej. Ett praktiskt och svalt plagg, som man tydligen bör bära utan underkläder. Fri och sval, med bara en skotsrutig kilt på sig, kan man vandra dinglande genom världen.  Kanske sjunger man då den fina sången om Loch Lomond.

”By yon bonnie banks and by yon bonnie braes
Where the sun shines bright on Loch Lomond
Where we two have passed so many blithesome days
On the bonnie, bonnie banks of Loch Lomond” osv.

Man gör gärna det när man så länge levt instängd och äntligen får komma ut och känna sommarbrisen smeka en.

”The wee birdies sing and the wild flow'rs spring
And in sunshine the waters are sleepin';
But the broken heart it kens nae second spring
Tho' the waefu' may cease frae their greetin”.

Vad de sista raderna betyder är jag lite osäker på. Men det är väl något man bara sjunger iklädd kilt, gissar jag.

Peter