Hej vänner!

Våren kom liksom av sig och det blev grått och kallt. Det var lite tråkigt. Men är väl inte så ovanligt i april. Det är ju en lurig månad som man inte alltid riktigt vet var man har. Som lurar ut en i för lite kläder ena dagen så man fryser och med för mycket kläder nästa dag så man svettas. Att denna månad heter som den gör, kommer antagligen av aprilis som på latin betyder ”öppna” eller något sådant. April är som en tjej som ena stunden ber en ta av sig sin tjocka tröja och väcker hopp genom detta. Men sedan tittar strängt på en och säger: ”Nu får du väl för fan skärpa dig. På med tröjan igen. Så varmt skall vi minsann inte ha det!” Så står man där och känner sig lite dum.

Såg ni förresten bilden på det svarta hål man lyckats fotografera? Detta svarta hål befinner sig tydligen i galaxen Messier 87 som ligger ungefär 53 miljoner ljusår från jorden. Det är ju inte nästgårds precis. De radiovågor med vars hjälp man lyckats skapa en bild lämnade alltså denna galax för 53 miljoner år sedan. Alltså minst 51 miljoner år före de första förmänniskorna. I den sista millisekunden av denna tid lyckades man ta en bild av detta svarta hål. Eller rättare sagt dess händelsehorisont. För det svarta hålet är ju så kompakt och har ju så stark gravitation att inte ens ljuset kan lämna det. Det är ju den typ av fysik som är helt obegriplig för mig, men intressant. Det svarta hålet är så kompakt att det blir ett hål i rumtiden och i ett svart hål upphör tiden att existera. Man behöver alltså inga klockor i ett svart hål. Jag tycker att det finns så många spännande och vackra ord förbundna med svarta hål. Som ”händelsehorisont, rumtiden, gravitationsvågor och singularitet.”

Nu skall jag gå och göra en kopp morgonkaffe och fundera vidare på vad som dagens vandring i rumtiden kan leda till för skojigt.

Peter