Hej vänner!

Nyheterna är som vanligt fyllda med våld, hat och ondska. Jag blir alltmer illa berörd av detta. Det är som mitt försvar mot det har gått sönder och det träffar mig på något nytt sätt. Något som börjar bli jobbigt och svårhanterligt. Jag kan bli ledsen i flera timmar bara efter hört en nyhetssändning eller läst en tidning. I striden mellan gott och ont känns det ibland som ondskan har matchboll och ligger bra till på upploppet.

Ute är det grått och lite trist. Jag sitter här och funderar på livet. Sista året har jag känt mig gammal på något sätt. Jag vet det är löjligt att känna på det sättet när man bara är 64 år. Men det är inte åren i sig i sig, som får mig att känna på det sättet. Mer känslan av att jag liksom inte har någon riktig lust att hänga med i utvecklingen längre. En gång bestämde jag mig för att alltid hänga med i det nya och inte bli en surgubbe med ”det var bättre förr”-attityd. Jag skulle minsann lyssna på ny musik och lära mig spela data-spel. Men så blev det inte. Inte fan lyssnar jag på minsta lilla rap-låt och när jag försökte spela dataspel lessnade jag efter fem minuter. Jag vet inte direkt om jag åldras med värdighet, men åldras gör jag.

Jag går ju i pension om två veckor. Lite skall jag jobba vidare efter det, men inte många timmar. Så jag måste fylla mitt liv med annat. Jag har lite idéer men inte många. Ni som läser denna blogg får väl hänga med och kolla hur det blir.

Häromdagen var jag på en gymnasieskola. Där fanns ett lite kafé där man kunde köpa kaffe och lite annat. Då jag var där i tjänsten blev jag bjuden på kaffe. Till detta kaffe kunde man om man ville få mjölk, laktosfri mjölk eller havremjölk. Hon som jobbade där sa att veganer drack havremjölk för den inte kom från djur. Så jag undrade om de inte ammade heller, då man då också dricker mjölk. Men då fick jag svaret att den mjölken ”ju inte kom från djur”. Som om vi människor på något sätt inte är däggdjur. Så tänker inte jag. För mig är vi djur av en mycket speciell sort, men i grunden djur bland andra. Vi har samma kroppsorgan som andra däggdjur, vi äter som andra djur, vi fortplantar oss enligt samma metod som andra däggdjur och styrs av samma inlärningslagar som andra däggdjur. Vi borde leva i harmoni med andra levande varelser och den natur de lever i. Men någonstans hände något som ledde fram till dagens elände. Kanske uppkomsten av jordbruket eller skriften. Bra saker i sig. Men någonting har hänt som gjort att vi tappade kontakten med våra flygande, springande, jagande, och simmande vänner. Vi förstör deras livsmiljöer och därmed förstör vi för både dem och oss själva.

Någonstans simmar en blåval mot norr. Nu stiger den mot ytan och andas tungt i en plym av droppar och ånga. Kanske tänker den djupa blåvalstankar när den dyker ner i havet igen. Kanske ropar den ett dovt rop, på en frekvens vi inte kan hör, till en annan val hundra mil bort. ”Jag är här, jag älskar dig” ropar den och simmar vidare.

Peter