Jag får väl
säga som det
är.

Den natten grät jag
till den blå gryningen.

Det var april,
och kvällen
innan hade jag sett
på den svartnande isarna.

Nu hade allt brutit
upp och korta vågor
slog mot stranden.

Så blev då våren
en längtans tid,
där solnedgångarnas brinnande
himlar var fyllda med vemod.

Om natten hörde jag
alfåglar ropa sorg
i mörkret.