Hej vänner!

Idag är det den internationella kvinnodagen. Som ni vet är jag mycket för jämlikhet mellan män och kvinnor. Själv har jag ju oftast jobbat på arbetsplatser där kvinnorna varit i klar majoritet. Det har funkat utmärkt att ha kvinnliga arbetskamrater. Ett och annat kvinnligt stolpskott har man väl träffat på. För. sådana finns det av bägge könen och den egenskapen verkar vara rätt jämt fördelat oavsett kön. Men det har varit marginella undantag i en helhet av trevliga, duktiga och snälla arbetskamrater.

En sak som jag ständigt retar mig på är att yrken med kvinnodominans ofta är sämre betalda än de där fler gubbar jobbar. Till och med sådana mycket viktiga arbeten som barnmorska, sjuksköterska eller sjukgymnast är rätt taskigt betalda. Trots att de är svåra och ställer stora krav på ansvar och omdöme. Jag tror till och med att jag har en högre lön än barnmorskor som hjälper till att se till att nya människor kommer till världen. De borde väl egentligen tjäna betydligt mer än jag gör. För jag har svårt att se att det finns ett viktigare jobb.

Jag läste förresten nu på morgonen att förre jordbruksministern Eskil Erlandsson fått lämna riksdagen på grund att han tafsat på kvinnor. Det är på något sätt ironisk att den nyheten kommer på internationella kvinnodagen. Jag tycker alltid att Eskil Erlandsson sett ut som en snäll boxer och aldrig kunnat tänka mig att han var en snuskgubbe. Men nu visar det sig att denne före detta jordbruksminister smugit runt i riksdagshuset och tafsat på kvinnliga kollegor. Tydligen mest på kvinnor som representerar Moderata samlingspartiet. Varför han inte kunnat behärska sig just vad gäller damer från detta parti vet jag inte. Kanske tänder han på kvinnor i dräkt och knutblus, till den grad att han helt tappar omdömet. Kvinnor från Vänsterpartiet och Miljöpartiet är inget för Eskil. Nej, det skall tydligen vara mer konservativa damer för att hornen skall växa och händerna fara runt på intima ställen. Man har ju talats om sexuella perversiteter tidigare. Men moderatofili är ju något nytt.

Eskil Erlandsson har alltså smugit runt och kränkt kvinnor. Jag har alltid haft lite svårt för begreppet ”kränkt”. Visst har folk sagt saker till mig som gjort mig ledsen under livet. Men det har inte hänt ofta. Jag tror att jag kan räkna dessa tillfällen på ena handens fingrar. Iallafall de gånger jag kommer ihåg. Eftersom det dessutom är samma människa som varit dum vid flera tillfällen måste jag säga att det är oerhört sällsynt. Men som sagt jag har blivit ledsen, men fan vet om jag känt mig kränkt. Jag har liksom haft svårt att skilja känslan av att vara kränkt med känslan av att vara ledsen. Men nu tror jag att jag på gamla dar börjar få häng på vad kränkthet är för något. Jag har ju gjort en del tavlor i livet och med rätta blivit kritiserad för det. Men det är när man får kritik för någon man faktiskt inte har gjort man känner sig kränkt i sin själ. Det är liksom orättvisan som gör att man känner sig kränkt. Ni som läser vad jag skriver regelbundet (tre stycken) kommer väl ihåg att jag för några dagar sedan skrev om romanen Processen av Franz Kafka där huvudpersonen utsätts för den maximala kränkningen. Just för han inget gjort.

Men som sagt jämfört med de få taskigheter jag utsatts för under livet med alla kärlek jag fått av alla underbara snälla människor är det ju löjligt att älta de få gångerna av elakhet. Snart är det vår och då kommer skogarna fyllas av ett hav av vitsippor. Visst kommer det ligga en hundskit någonstans i detta hav av skönhet, som man kommer bli sur om man trampar på. Men det får man försöka komma över. Om inte annat så har jag en katt som tycker jag är bra.

Trevlig helg

Peter