Hej vänner!

Klockan är 04:18 och jag kan inte sova. Jag låg en stund och funderade på vad jag skulle göra, för det kändes lite tidigt att gå upp. Men jag hade redan legat vaken en lång stund utan att kunna somna om, så det började bli tråkigt. Så nu sitter jag här och skriver till er. I morgon är det söndag och då gör det ju inte så mycket att jag nog kommer bli trött framåt eftermiddagen. När det är vardag nästa dag och jag inte sovit ordentligt brukar det kännas jobbigt. För då går man runt på eftermiddagen och kämpar med tröttheten. Nu är jag ju snart pensionär och då kommer jag själv bestämma min dygnsrytm för det mesta. Dessutom tänker jag nog sova middag någon halvtimme varje dag mellan 12:00 och 12:30.

Jag har inte varit glad sista tiden. För en del planer jag haft efter min pension gick åt skogen. Så jag kände mig ledsen och lite orolig. Dessutom har inte någon kollega varit intresserad att komma efter mig. Så jag liksom ingen att lämna över till, vilket inte känns bra alls. Jag hade hoppats jobba kvar i begränsad omfattning till det kom en kollega och tog över. Men nu blir det nog inte så.

Det finns en bok av den franska författarinnan Marie Cardinal som heter ”Orden som befriar”. Den handlar om en kvinna som mår jävligt dåligt och som efter att länge gått i psykoanalys befrias från sitt lidande. Det var en väldigt kort sammanfattning av denna bok som jag läste för säkert mer än 30 år sedan. Som jag minns den var den rätt bra.

Ord kan alltså befria. Men ord kan också stänga in och skada. Ord skall ju var symboler för verkligheten och på det sättet farliga. För det är ju det som gör att språket kan missbrukas av de som vill påverka vårt sätt att se på verkligheten. Det förra århundradets katastrofer orsakades ju till stor del av språket. Hitler stod och skrek hysteriskt om den judiska sammansvärjningen, som låg bakom allt ont i världen. Stalin anklagade en massa oskyldiga människor för landsförräderi och tog livet av dem. Men nu är det väl mest religiösa ord som används för att rättfärdiga ondska. ”Det är rätt att mörda, våldta och hugga huvudet av folk som inte tror som vi, för vår gud gillar det”.

Man bör förresten vara rädd om orden även om man inte planerar bli diktator eller hugga huvudet av folk. Jag har säkert sagt saker som sårat andra. Det är liksom oundvikligt när man levt rätt länge. Efteråt har jag alltid fått dåligt samvete. Till och med när jag framfört sann, nödvändig och i hög grad berättigad kritik, har jag efteråt känt skuld. Det känns jobbigt, men är trots allt bättre än att ge oberättigad kritik och trots det sova gott om natten.

När jag var barn blev jag itutad att det är väldigt fult att ljuga. Jag vågade knappt ljuga minsta lilla vita skitlögn, utan att må dåligt. För jag trodde rent bokstavligt att det kunde gå åt helvete om man ljög. Ibland har jag väl försökt framställa mig som duktigare, bättre och mer spännande än jag är. Det kanske gäller de flesta av oss trots allt. Vi är väl många som ibland känt oss som en stor bluff, som någon en dag kommer att avslöja. Men faktum är att jag nu börjar se tillbaka på mitt yrkesliv nog tycker att jag varit rätt duktig ibland och gjort en del bra grejer. Kanske inte ”med beröm godkänt” men trots allt ”godkänt” och det får duga. Man får väl se om man får följa med ”spårvagnen upp till himmelen där gud är chaufför och Jesus konduktör”, fast man spelat lite Allan ibland och inte tror ett dyft på Chaffisen. Spela Allan har jag iallafall slutat med på gamla dar. Numera kan jag säga ”vad ni ser är vad ni får”. Nämligen en lite trött, lätt överviktig, rätt opraktisk gubbe på 64 år, som borde träna på dagarna och sova på nätterna.

Nu far katten runt som tokig så alla mattor kommer i oordning. Han brukar göra så ibland innan han skall gå på muggen. Det är visst ett sätt att få fart på magen som vissa katter har. Det har iallafall någon berättat för mig. Katten är faktiskt otroligt pigg för sin ålder. Jag önskar jag kunde säga det samma. Nu hör jag hur katten är på lådan och täcker något med sand, så det funkade tydligen att kuta runt som en tok. Förr så vägrade han ju att använda sin mugg för det mesta och tjatade på att få gå ut. Men den sista tiden har han skaffat sig nya vanor och blivit latare. Så han åldras nog han med.

Trevlig söndag

Peter