Då i det mellansvenska

inlandet en

sommarkväll.

Solens på väg ner,

en himmel av eld

och vi simmade

i guld.

Jag tänkte, här simmar

jag med dig jag älskar

i guld.

Då, när vi hoppades

att du bar ett litet

barn i dig,
som en hemlighet.

Så satt vi på bryggan

under blå natthimmel

och jag tänkte, att här

har jag varit.

Jag kommer en dag

lämna detta liv för att

aldrig återkomma.

Men här har jag varit.