Peter Uddenbergs Blogg
lördag 2 februari 2019
Inte i det perfekta,
utan i murens sprickor,
i ärret på din kind.
Den röst som
som bryts av heshet,
sjunger trots det vackrast
om kärlek.
Den som marscherar i otakt
är den som
marscherar bäst.
Den ros som tappat
ett blad är ändå
vackrast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar