Hej vänner!

Som ni vet finns det ju en visa av Evert Taube i vilken man sjunger att ”det är krig och politik som har fördärvat vår jord.” Det ligger väl mycket i det om man ser på världen i stort. I min släkt är det inte många som gjort politisk karriär. Jag vet faktiskt bara en och det är Egon Uddenberg. Han startade ju i början på 30-talet ett parti efter en utbrytning från Bondeförbundet som hette Agrarkristerliga frihetspartiet.

Egon var ju präst i Stenryda församling i Kalmar stift. Där hade han blivit alltmer upprörd över det lättsinne och den omoral som den nya tiden fört med sig. Nu ville han se inte bara en moralisk upprustning utan en kamp mot det moraliska förfall som drabbat inte minst Småland. Egon tillhörde den typ av präster och politiker som var mycket för förbud och regler. Sålunda ville han förbjuda cyklar. Då detta fordon minsann användes av den lösaktiga ungdomen till att cykla till dansbanor och logar. Platser där han visste att diverse synder minsann florerade. Han ville förresten förbjuda dans också. Folk som hade sexuella relationer före eller utanför äktenskapet skulle tas ifrån sitt medborgarskap och varje vecka i kyrkan få erkänna sina synder, samt nekas att delta i nattvarden på livstid. De lagar som som skulle användas skulle alla vara grundade på tio guds bud samt bibelns mosaiska rätt. Egon tyckte att den kunde användas rätt av. Men en del andra partimedlemmar tyckte dock att den kunde mildras något. Till exempel vad gällde stening vid otrohet. Det var att gå lite väl långt, enligt dessa.

Då det i Småland på den här tiden fanns ett antal inskränkta och religiösa fanatiker växte partiet för varje år. Det fick också anhängare i andra delar av landet där kyrkligheten var betydande. Till exempel i delar av Ångermanland och Västerbotten. Vid andrakammarvalet 1936 fick partiet faktisk tre procent av rösterna.

Egon hade tidigt bestämt sig för prästyrket. Han hade alltid haft lätt för studier och blivit präst redan i 25-års åldern. Nu bodde han ensam i sin prästgård. Han fick hjälp med städningen någon gång i veckan av en äldre dam. I övrigt klarade han sig själv.

Hans predikningar var påverkade av hans religiösa och politiska övertygelse. De präglades av uppmaningar att göra bot och bättring, då man annars skulle hamna i det brinnande och svavelosande Gehenna. Något som fick de äldre damerna i kyrkan att brist ut i gråt. För även om de nu levde relativt syndfria liv så hade de minsann minnen av sådant som nu skulle straffa sig. De äldre herrarna blev så nervösa att de de efter högmässan alltid var tvungna att ta två supar, för att komma över sin ångest. De yngre församlingsmedlemmarna hade slutat gå dit.

Den präst som bott i prästgården innan Egon var en person med kulturella och litterära intressen. Denne hade dött innan han avslutade sin tjänst och då efterlämnat ett relativt stort bibliotek av religiös och världslig litteratur. Nu hittade Egon en bok om reformationen som han slog upp. Men när han gjorde så ramlade ett kort ut och inte vilket kort som helst. Det var ett så kallat ”fransk kort” som visade en naken dam som höll en ros i handen. Egon kastade detta syndiga kort ifrån sig. Men efter en stund kunde han inte låta bli att titta på det igen. Han började bläddra igenom böckerna i biblioteket och upptäckte då att det i var och varannan bok fanns mer eller mindre erotiska bilder. Nu visste han inte hur han skulle göra. Ett tag tänkte han bränna bilderna. Men något tog emot. Att berätta att hans företrädare var en pornograf ville han inte heller göra. Dessutom kunde ju folk få för sig att det var han som inskaffat detta material.

Tvärtom började han studera sitt fynd intensivt. Då det var flera hundra bilder tog det sin tid. Speciellt var det en dam som upptog hans tankar. Under hennes bilder stod det Mimi och något på franska. Naken drack hon kaffe. Naken tvättade hon sig. Naken kammade hon sitt hår. Stackars Egon fick allt svårare att koncentrera sig på sitt arbete. Han försökte skriva predikningar om synd och straff. Men ofta slutade det med att han satt  i sin ensamhet och stirrade på Mimi.

På högmässan någon vecka senare klev Egon med sträng min upp i predikstolen. Han tog fram sina papper där han förberett dagens predikan. Då faller en bild av nakna Mimi ur pappershögen. En bild där Mimi sitter naken och läser en bok. Egon blir alldeles tyst i flera minuter och tittar på bilden. Sedan försöker han samla sig och börjar sin predikan lite tvekande.

Han hade tänkt börja sin predikan med orden ”minnes när det hördes en ropande röst i öknen”. Men istället sa han: ”minnes när man sågo gungande bröst på fröken”. Egon tystnade och försökte gå vidare. Han tänkte säga: ”Tänk och begrunda det första av Guds bud. Du skall inga gudar hava utom mig”. Men istället säger han ”Du skall inga brudar hava utom mig!” När han sedan uppmanar församlingen att sjunga psalmen: ”Mimi du ger mig ett väldigt stånd” istället för psalm 154 ”min gud är mig en väldig borg”, slutar det hela i skandal.

Sålunda får Egon sluta som präst och han får också lägga ner sitt parti. Ty när han inte längre vill vara partiledare är det ingen som vill ta över. Egon bestämmer sig för att lämna landet då han förstår att hans framtidsutsikter här är begränsade. Han flyttar till Buenos Aires i Argentina. Han förstår att han behöver någon typ av behandling då han fortfarande är upptagen av tankar kring den sköna Mimi. Så han börjar gå i psykoanalys där han får berätta om sitt liv och hur det spårade ut. Han börjar bli mer normal och kan se på mänsklig svaghet med ömhet och inte bara fördömande. Han börjar då själv utbilda sig till psykoanalytiker. År 1943 träffar han på en fransk dam som han gifter sig med något år senare. Hon hette Monique. Men alla kallade henne Mimi.

Peter