I den tid
skatorna först flyger
med pinnar till
sina bon.

Just då, när
våren ännu
är en svag doft
från Atlanten.

Det var då jag
föll första
gången.

Föll mot sten,
föll mot is,
föll genom mörker.

När jag reste mig
var det sommar
och jag stod ensam vid
fyra vägars möte.

Då var i midsommartid,
när natten aldrig
blir natt och himlen
är mörkblå sammet.

En ny tid
en annan tid
och det blev aldrig
mer som det varit.