Hej vänner!

Jag läser tidningarna och blir alltmer förvånad över alla konstigheter. För någon dag sedan var det en debattartikel där några tjejer varnade för konsekvensen av att det tillverkas någon sorts avancerade dockor som man kunde ha sex med. Robban Broberg sjöng ju en visa om ”underbara uppblåsbara Barbara”. Det här var något liknande men mer avancerat. Låter jättekonstigt. Skall man alltså knulla med någon sorts kvinnlig blandning av skyltdocka och Plåtniklas? Som ni vet är jag en mycket pryd person som inte så gärna pratar om sådant snusk. Men det här tyckte jag faktiskt var riktig perverterande konstigt. Helt klart har jag inte hängt med i den tekniska utvecklingen på detta område. Undra om den dockan kan något mer än bli påsatt förresten. Kan den spela Alfapet till exempel. Det är ju rätt kul. Undra om det finns en manlig variant för tjejer. Ung, vacker och trevlig som ger komplimanger och inte snarkar. Man ligger väl rätt löst till gissar jag. En dag kommer det en stor kartong från Borås och då är det väl lika bra och packa sina grejor och säga hej.

Världen blir alltså allt konstigare och underligare. Jag hänger inte med och det vill jag inte heller. Men jag tänker mycket på människans historia och vilka vi egentligen är. Jag tänker på de människor som kröp in i grottor för sådär 20 000 till 30 000 sedan och där målade fina målningar av de djur som levde i deras närhet. Mammutar, ullhåriga noshörningar, sabeltandade tigrar och andra tuffa djur. Dessa människor var uppenbarligen lika smarta som oss, för deras målningar är ju hur fina som helst. De såg ut som vi och hade en hjärna som vår och hade kunskaper som gjorde att de kunde överleva i en tuffare miljö än vår. När det behövde käk så åkte de inte till ICA minsann. De tog sina spjut och dödade en mammut eller uroxe. Men de måste också ägnat tid åt att uppfostra sina barn att klara av sina liv. Jag undrar hur de uppfostrade sina barn. En sak är helt klart. De läste inte några böcker om barnuppfostran. Ändå växte deras barn upp till nya mammutjägare i tusentals år. Undra vilka metoder de använde. Jag tror att de var snälla, men rätt bestämda. Kanske kollade de in hur vargar uppfostrar sina ungar. De får leka och fara runt och bita de äldre i svansen när de är små. Men när de blir äldre får de skärpa sig och får ett lätt bett i nacken om de inte sköter sig.

Jag tänker ibland på det när det kommer böcker som ger råd om hur man bör vara förälder. De kan vara skrivna av en knepig dam med massa ungar, som i denna egenskap blir expert eller karismatiska kollegor till mig. Det brukar vara aktuella något år för att sedan sjunka ner i glömska. Kommer ni ihåg boken ”Aktivt föräldraskap” av en gubbe som hette Thomas Gordon. Det gissar jag att ni inte gör. För inte så länge sedan var det många som ansåg att denna bok var nödvändig att läsa för att ens barn skulle bli glada och normala. Nu var det väl en relativt liten grupp av mänskligheten som läste den boken och absolut ingen för 30 000 år sedan. Men hade föräldrar gjort det på den tiden hade säkert deras ungar blivit ännu bättre på mammutdödande.

Jag jobbar ju med barn där det inte riktigt funkar med vanlig barnuppfostran. Det är ju det som ofta är problemet. Föräldrarna gör precis rätt, om barnet fungerat som andra små ungar. Men nu gör inte dessa små unika blommor i blomsterrabatten det. Då blir det krångligt och besvärligt ibland. Då måste vi alla ibland lära om och anpassa oss till dessa barns fungerande. Jag har kommit på att det bästa är att vara snäll och ta det lugnt. Försöka behärska lusten att ”uppfostra” och försöka hitta ett samarbetsklimat samt bjuda på fika. För de här barnen är sällsynta blommor som behöver särskild omvårdnad och behandlas med omsorg.

Men man måste anpassa sig till situationen. Nu läste jag att det spårat

ut ordentligt på en skola i Stockholm sedan man börjat använda en metod som heter "lågaffektivt bemötande", som är väldigt inne just nu. Jag tror att det är ett utmärkt förhållningssätt i många sammanhang. Men kanske inte alltid. Nu har det alltså spårat ut ordentligt på ett ställe. Men den karismatiske och säkert mycket duktige kollega som haft stor framgång med att föreläsa om och använda detta förhållningssätt, förklarar detta med att man säkert gjort fel och inte förstått hur man skall göra på den skolan. Han verkar inte ens överväga att det kan vara något annat som är fel, än att andra inte förstår hans klokskap. Det kan ju stämma. Men man bör nog också överväga andra förklaringar.

Jag tror att för 30 000 år sedan var det en snäll pappa som tog med sina barn på mammutjakt. Han sa åt dem att vara tysta för att inte skrämma mammutarna. De smög tysta som möss i flera timmar utan att hitta en mammut. Så till slut satte de sig på en sten och fikade sin medhavda matsäck och barnen fick beröm för att de varit så tysta så länge. Men nu fick de fara runt och tjoa som vanligt. Så för att de kontrollerat sig, fick de både fika och leka. En psykolog skulle väl säga något om positiv förstärkning av önskvärt beteende. Men det låter tråkigt.

Peter