Jag såg på TV-programmet ”Antikrundan” häromdagen. Då pratade de om konstnären Olle Olsson Hagalund. Att han kallades ”Hagalund” berodde på att han bodde i Hagalund i Solna. Där var han född i den kåk han senare bebodde till sin död. Men innan han dog hade några politiker kommit på att Hagalund borde rivas ner och ersättas med med några stora blå kåkar som brukar kallas ”Blåkulla”. Antagligen för att de är så jävla fula att endast fan själv kan uppskatta dem.
Sålunda revs alla gamla kåkar med snickarglädje och spröjsade fönster för att ge plats åt något som ser ut som jättestora kullvälta kylskåp. Jag vet inte vilka som bestämde detta. Sorgligt var det iallafall. Och Olle Olsson blev så ledsen att han lade ifrån sig penseln och slutade måla. Tidigare hade han mest målat kåkar i Hagalund och en och annan naken tjej. Men nu gav han upp och satte sig ner i sin Hagalundskåk och väntade på döden.
Jag undrar vad som hade hänt idag om någon föreslagit att man skulle riva gamla Hagalund. Hade vi också som på 60-talet accepterat detta och sagt att det var en bra idé. Kanske inte. Kanske har vår tro på att de som bestämmer vet bäst minskat. Kanske hände något efter Almstriden i Kungsträdgården 1971. Då blev det till slut uppror mot den jävla planen att riva ner fina kåkar och ersätta dem med Sergels Torg och Hötorgsskrapor. Men för Hagalund var det försent. Både för kåkarna och konstnären.
Någonting blev fel när de rev Hagalund som aldrig blivit riktigt bra sedan dess. Fan vet hur det skall gå med allting.
Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar