Hej vänner!

Så är det juldag och jag har missat julottan som vanligt. Så jag har inte skrålat med i de vackra julpsalmerna med min basröst. När jag var barn och något mer religiös och troende än idag, tyckte jag alltid att det var något lite konstigt med en del psalmer. Jag brukade undra vem den där Hosianna var som man sjöng om. Det måste vara någon tant från det heliga landet trodde jag. Men varför man sjöng hennes lov varje jul begrep jag inte. Kanske var hon kompis med Helga som också brukade besjungas varje jul. ”O Helga Natt”. Helga Natt lät som det var någon sorts mörkrets drottning.

Nu har jag lärt mig att Hosianna betyder kom med hjälp eller rädda oss. Fast jag tycker det hade varit bättre om det varit en tant med hatt och handväska, som jag trodde när jag var barn. Numera kallar man väl sällan damer i min ålder och uppåt för tant. När jag var barn vimlade det av tanter överallt, som hade detta som titel. Jag hade en särskilt fin tant som hette tant Hanna. Hon gjorde en sorts goda kakor som jag som vuxen lärt mig heter strassburgare. Fast hennes var gröna och doppade i mörk choklad. Hon hade varit gift med den kyrkliga ledaren för baptisterna i Sverige. Men hon försökte aldrig pådyvla någon sin religiösa tro. Något som visar att det var en ovanligt fin tant. Som man gott kunde sjunga om till jul.

Som jag minns det hade man en väldig respekt för tanter som barn. Det var väl det som var så kul med filmen ”Anderssonskans Kalle”. För han vågade minsann behandla tanter lite respektlöst. Det skulle man aldrig vågat på riktigt. Så man tyckte det var lite kul att någon vågade driva med dessa auktoriteter. Numera finns det ju nästan bara tjejer i olika ålder. Det är ju likadant med farbröder. De är också på utdöende och har blivit killar till och med i min ålder. Det beror nog på avsaknaden av hatt. För tanter hade hatt som de dessutom kunde ha kvar på skallen inomhus. Farbröder hade också hatt. Men de tog av den inomhus. Tanter jag kände hade också ofta en död mink eller var det var för djur runt halsen vintertid, om jag minns rätt. Samt handväska.

Jag träffade mina barnbarn i helgen. Det är kul för man känner att man är en uppskattad morfar. Den lilla killen är nog lite liten för att riktigt förstå vad det är för speciellt med den här gubben. Men Elis tycker det är kul när jag kommer. Vi bor ju rätt långt från varandra och det känns lite trist. För vi har mycket att prata om. Vi snackas ju vid via bildtelefon rätt ofta, men det är inte samma sak. Skulle vara kul att hälsa på honom i hans förskola och se hur han har det där. Eller göra en utflykt med choklad och mackor. Det får bli i vår.

Jag funderar på att bli rik. Inte lite halvrik utan riktigt jävla förmögen. Då skulle jag köpa ett mindre slott i Sörmland och där skulle jag ordna ett boende för mig och mina vänner, där vi kunde åldras i lugn och ro. Och det skall finnas så många rum att det alltid skulle finnas rejält med plats för de som skulle vilja hälsa på. Som till exempel barn och barnbarn. Det skall vara nära till havet och finnas en sjö där man kan bada i i närheten. Så nu måste jag alltså börja med att fixa så jag blir rik. Det har gått dåligt hittills. Men i morgon får jag väl köpa en trisslott och försöka igen.

God fortsättning på livet

Peter