Hej vänner!

Jag lovade ju får några dagar sedan att jag skulle berätta något spännande ur mitt liv den här veckan. Nu skall ni få höra. Idag klockan 7:15 infann jag mig på Visby lasarett. För jag skulle få ett ljumskbrott åtgärdat. Först kom en snäll narkosläkare som hade i uppgift att senare söva ner mig och sa snälla saker till mig och stack mig i händerna med nålar. Hon såg att jag nog inte var så van vid situationen, så hon sa att det inte var någon fara. De var vana vid att skära folk i magen och det brukade gå hur bra som helst. Därefter kom två till snälla läkare varav den ene märkte ut ett lämpligt ställe att gör hål i magen på mig. Sedan kom en lika snäll narkossköterska och berättade att jag skulle få sova skönt om en stund. Hon klappade mig på pannan och det kändes bara trevligt att bli så ompysslad. Efter det kom en doktor som också verkade snäll och inte ett dugg orolig, fast han skulle skära hål i magen på mig. Jag har ju aldrig opererats förut och inte sövts heller. Men jag måste säga att jag trots det kände mig trygg och ganska avslappnad. Vilket jag absolut inte gjorde 6:00 i morse. Sedan minns jag inte så mycket förrän jag vaknade vid 12-tiden och mådde med tanke på omständigheterna rätt bra. Jag fick ligga och dra mig en stund sedan blev jag bjuden på kaffe och en macka. Därefter fick jag gå hem. Och nu är klockan 13:15 och jag sitter här och skriver till er. Jag är lite öm där jag blivit uppskuren. Men inte så farlig.

Nu är jag alltså hemma igen. Jag måste säga att jag är tacksam över att leva i ett land där man blir opererad för ljumskbrott på detta proffsiga sätt utan att man behöver betala massa pengar för det. Visst har jag betalt en hel det skatt för att detta land skall funka på det sättet. Men det har det varit värt. Det finns ju länder där fattiga människor inte skulle ha råd att få sina ljumskbrott åtgärdade. De får gå där till deras bråck hänger nere vid knäna. Men här får man inte bara saken fixad. Man blir dessutom klappad på huvudet av folk som säger snälla saker och bjuder på kaffe, innan man får gå hem. Det senare gör att man vill gå dit med en chokladask eller två. Det skall jag förbanne mig göra.

Peter