Hej vänner!

Idag delas det ut nobelpris till några duktiga människor som gjort mest nytta för mänskligheten. För i Nobels testamente står det att detta är en förutsättning för att få ett av de fina priserna. Själv har jag väl gjort en del nytta men verkligen inte så mycket att jag förtjänar ett nobelpris. Sannolikheten för att jag skall tilldelas ett nobelpris under mitt liv är försvinnande liten. Det gör inte så mycket. Dessutom har jag ingen frack. Förr fanns det en affär i Visby där man kunde hyra ett sådant plagg. Men nu har den affären lagts ner. Så nu skulle jag ändå inte kunna gå på festen. Fast det är klart om jag vann ett nobelpris kunde jag ju köpa en frack. För man vinner visst rätt mycket pengar. Jag har haft frack en gång i mitt liv och måste säga att jag klär i detta plagg. Egentligen borde jag nog gå i frack jämt. Så snygg blev jag. Fast om jag började gå till jobbet i frack varje dag skulle nog folk tro att det slagit runt helt. Man hade nog börjat prata vänligt och lite långsamt med mig. Sedan hade en snäll doktor skrivit vårdintyg och sagt att jag nog borde vila lite.

Jag komma alltså aldrig få ett nobelpris. Sannolikheten att jag kommer sätta på mig en frack igen är också liten. Speciellt nu när det inte finns någon att hyra. Vid några tillfällen kommer jag väl ha mörk kostym och slips. Men det kommer säkert inte hända så ofta. Men rutig skjorta kommer jag nog ha desto oftare.

Jag kommer alltså inte få något nobelpris. Nu har jag ju nåt en ålder då man lite sitter inne med facit på hur det blev. Vilket ibland känns lite trist. Jag kommer inte spela fotboll i det italienska fotbollslaget Fiorentina. Inte heller kommer jag bli rockartist och sjunga på större arenor. Inte heller kommer jag åka Vasaloppet eller sjunga på kungliga Operan. Ett tag till kommer jag väl jobba på och göra så gott jag kan. Fast sedan går jag i pension och går hemma och är rastlös och småsur. Så Maria säger åt mig att göra något vettigt och inte gå där och se dum ut. Då åker jag till Irlands västra kust och dricker öl ett halvår. Men jag vet inte hur jag skall få med mig katten och det oroar mig. Sedan kommer jag hem och ljuger ihop mina memoarer i sju band. Eller så skriver jag en kokbok med ovanliga maträtter. Den skall heta ”Tusen sätt att tillreda en guppy”.

Peter