lördag 10 november 2018


Hej vänner!

Det var sorgligt läsa att den där lilla killen i Falkenberg hade förolyckats. Men det var samtidigt fint att läsa om att så många hade hjälpt till att leta. En del arbetsgivare hade visst gett sin personal ledigt så de skulle kunna hjälpa till att leta efter pojken. Så fast det är en så sorglig historia, så blir jag samtidigt lite glad över att det finns så många goda och snälla människor i Falkenberg och världen.

Världen är alltså full med goda människor som gärna hjälper andra när det behövs. Men i nyheterna läser man mest om dumhet och ondska. Det är jobbigt. Medan tusentals människor ägnar sin fritid åt att leta efter en liten kille med Downs syndrom, ägnar sig några att skjuta ihjäl sina medmänniskor. Andra lägger ner timmar på att skriva taskiga saker på internet och hata och hota.

Som ni märkt brukar jag ofta tänka på vad det är som ger ondskan sådan makt. På hur sådana skräckgubbar som Hitler, Stalin och Mao kunde nå sådana positioner att de kunde ställa till det så överjävligt. Men hela historien är ju full med ondskefulla galningar som blivit kejsare och ledare. Det är som den lilla bäck av ondska som finns i varje människa, rinner ihop till en flod av grymhet hos de som söker makten. När jag tänker så blir jag mer anarkistisk än jag redan är.

De gamla grekerna hade ju ett system som hette ostracism. När någon demagog eller karismatisk snackpåse började sticka upp, kunde medborgarna som blev oroliga att folkfriheten hotades skriva hans namn på en skärva av bränd lera (ostrakon). Om dennes namn sedan dök upp på många skärvor, så blev denne någon landsförvisad på 10 år. Ett utmärkt system som skyddade demokratin. Den hade väl i övrigt en hel del brister i det antika Aten. Men just ostracism var bra. Tänk om den där lögnaktiga, ouppfostrade och självupptagne gubben i Vita Huset blev landsförvisad till Grönland på 10 år. Lära sig käka rå sällever, torskhuvuden och bo i igloo vintertid skulle ju hindra honom att ställa till det. Fast det vore ju synd om grönländarna förstås att få en sån på halsen.

Men en sak att vara glad åt är att den nya politiska majoriteten stoppat den idiotiska idén att bygga ett jävla åbäke till Nobelcenter på Blasieholmen i Stockholm. Jag har aldrig förstått varför Socialdemokraterna alltid vill hitta på dumheter, som förfular denna vackra stad. De verkar inte ha lärt sig något sedan Almstriden 1971, då folket äntligen fick slut på förstörelsen av staden. Det var bra gjort!

Peter

Inga kommentarer: