Hej vänner!

Det finns en novell av författaren Torgny Lindgren som jag tycker om. Den heter ”Störstorden”. Det är en mycket fin novell som ni själva får leta upp och läsa. Men nu är Torgny Lindgren död och det är tråkigt för han använde ju ofta fina stora ord i sina texter. Ofta ord som kom från bibeln som man man sällan ser så ofta. Storord som ”Sannerligen” ”Rättfärdighet”, ”Förgänglighet”, ”Härliggörelse” ”Nåden” och ”Saligheten”.  Sedan Torgny Lindgren dog är det sällan man får se dessa storord i text. Men en del storord verkar liksom tappat sin kraft och sitt innehåll på något sätt. Som ”Sanningen”. Det var ju ett storord. Men nu har det ofta blivit reducerat till lite allmänt relativt tyckande. Likaså har ”Kärleken” som en gång var ett stort ord blivit ett litet halvmesigt ord. Så antingen slutar stororden användas eller så tappar de i storhet och styrka. Det känns lite tråkigt.

Jag läste förresten om en undersökning i Svenska Dagbladet om vilka de är som delar politiska inlägg och skriver kommentarer i sociala media och vilka som inte gör det. Det visade sig att det är två skilda grupper, vilket jag länge misstänkt. Sådana som jag som tycker illa om konflikter och tycker sådant är obehagligt delar sällan politiska inlägg. Medan de som är mer hårdhudade gärna gör det. Det gör, enligt utredningen, att den politiska debatten och tyckandet i sociala media mera avspeglar vilka som vågar ta risken att utsättas för påhopp och ilska än egentlig debatt. Det är tråkigt för många människor som vet saker och är kunniga inte vågar dela med sig av sina kloka synpunkter. Och för att citera den engelske filosofen Bertrand Russel för hundrade gången:
”The trouble with the world is that the stupid are cocksure and the intelligent are full of doubt.”
Tänk om de som tycker att det vet bäst och gärna vill dela med sig av detta kunnande istället kunde tänka efter och ge fan i att fylla internet med dumhet. Men det är väl att hoppas på för mycket.

Man bör vara rädd om orden och inte sprida dem som gödsel över Facebook och Twitter hur som helst. Oftast bör man hålla käften och begrunda varför vi utrustats med en mun men med två öron. För att citera Torgny Lindgren i ovanstående novell:
”Orden bära icke bojor, sade han. Orden, dem hava stormvindens kraft. Jo, sade hon. Jag har nog tänkt oppå det ibland. Att orden kan vara liksom vilda och oregerliga. Så man får ju vara som noga och aktsam vid dem. Orden.”

Trevlig helg

Peter