söndag 4 november 2018

Hej vänner!

Begriper ni er på gravitation. Alltså den dragningskraft som gör att om man tappar exempelvis en macka så faller den i golvet. Oftast med smörsida nedåt. Men det senare har inte med gravitationen att göra, utan med lagen om alltings jävlighet. Men det är tack vare gravitationen vi håller oss kvar på jorden och inte far iväg hur som helst. Det är ju jordens gravitation som gör att månen snurrar runt oss och inte far iväg i världsrymden. Men månens gravitation är det som ger upphov till ebb och flod.

Alla massor attraherar varandra . Men för att det skall märkas måste de vara rätt stora. Som ett jordklot eller måne. Det krävs liksom riktigt tunga grejer för att gravitationen skall bli något att räkna med. Men vad är det egentligen som gör att planeter, stjärnor och månar och allt annat drar till sig saker som en dammsugare. Riktigt tunga saker som svarta hål drar ju till och med sig ljuset, så det inte kommer loss från gravitationen. Men vad det är som drar vet jag inte.


Kanske är det någon sorts kärlek som genomströmmar rymden. Som människor attraheras av varandra. Det är ju också någon sorts dragningskraft. Så kanske allt i rymden längtar efter någon annan. Ibland har massorna tur. Som jorden hade när den träffade månen. Sedan dess snurrar de runt varandra i solens ljus. Fast Mars har ju två månar och lever i bigami. Saturnus har nio månar vilket kräver en jävla dragningskraft gissar jag. Men alla dras de till varandra.


Svarta hål är rätt tråkiga för de lämnar varken från sig ljus eller värme. De bara ligger där mörka och tunga utan att glädja någon. De drar till sig, men lämnar inget ifrån sig. Svarta hål är tråkiga i sin mörka kärlekslöshet. Men resten av himlakropparna attraheras av varandra och jag tror att gravitationen beror på det. Den är en del av den kärlek  som genomströmmar världen.





Peter

Inga kommentarer: