Hej vänner!

Klockan är 4:00 på morgonen och jag känner mig sorgsen. Läste ni om rapporten från WWF som visade att världens bestånd av ryggradsdjur minskat med 60 % mellan 1970 till
2014. Om det fortsätter i samma takt kommer den siffran ökat till 70 % till 2020. Det pågår alltså en massutrotning av liv på planeten. Sådant gör mig mycket ledsen.

Jag är, som ni vet, en riktig naturnörd. Inte bara för att naturen alltid varit en tröst och trygghet för mig när jag mått dåligt. Utan också för att jag fascinerats av dess skönhet och alla dess spännande  lösningar på liv i hav, på land och i luften. Överallt olika sätt att leva. Men jag har också känt någon sorts förundran och ödmjukhet inför hur allt detta liv samverkar i en ekologisk väv av arter. Men nu river vi sönder den väven som om den vore ett spindelnät. Det gör mig sorgsen.

Jag är väl inte ensam att känna på det sättet. Men det är uppenbart att de flesta med makt bryr sig rätt lite om djur och natur. Ju mera makt desto mindre verkar de bry sig om naturen i sig. Ibland verkar de mest irritera sig på naturnördar som mig som bråkar när det skall brytas nya gruvor eller pumpas upp olja. Som inte förstår att ekonomisk vinst och framgång är viktigare än att bevara massa djur och natur.

Som ni vet har USA en president som är klimatförnekare och tycker att det eldas för lite kol i landet. Hans intresse för naturen verkar begränsat till golfbanor. Och nu har Brasilien fått en president som vill hugga ner stora delar av Amazonas för att odla sojabönor på marken. Dessa används mest som djurfoder. De urbefolkning och de djur som är i vägen tänker han tydligen köra iväg.

Men de finns lite att vara glad åt. Som att örnarna kommit tillbaks i Sverige. När jag var ung höll de på att utrotas. På grund av miljögifter blev skalen på deras ägg så tunna att de krossades när de skulle ruvas. Men tack vare insatser från några som brydde sig och la ut stödfoder som var ogiftigt samt födde upp örnar som kunde sättas ut har vi nu örnar lite överallt och jag ser ofta örnar här på Gotland.

Nu läste jag om att några kriminella typer ägnat sig åt att döda fridlysta rovdjur, däribland örnar. Men de hade också tydligen lagt ut med gift preparerad åtel i skogen. De gillade väl inte dessa djur och tyckte väl de gjorde rätt som försökte döda dem. Varför vet jag inte. Men jag blev inte arg när jag läste om detta. Bara ledsen att det finns människor som gör sådant. En del lägger ner massa timmar och fritid på få tillbaks örnar i naturen och andra på att försöka döda dessa djur. En kamp mellan gott och ont.

På söndag är det alla helgons dag och vi tänker på dem som gick före oss. Själv är jag här en stund och sedan är jag borta. Men då finns ju barn och barnbarn kvar som kan sätt ljus på min grav. Det är sorgligt men det tidens gång och en del av livet. Men det liv som är utrotat kommer aldrig åter och det känns oändligt sorgligt att vi lever i massutrotningens tid.


Peter