Hej vänner!

Det är fredag och jag är ledig. När jag satt här och var ledig kom jag och tänka på min släkting Valand Uddenberg. Denne hade ju som ung på fyrtiotalet blivit inspirerad av den då aktuella Oxfordrörelsen och dess rop på moralisk upprustning. Efter en religiös kris så bestämde han sig för att bli katolsk präst. Ett på alla sätt olyckligt beslut. Han var inte mer än 24 år när han utsågs till präst i den lilla franska byn Sommeville i Provence.  Då han var musikalisk och socialt intresserad startade han där en damkör. Redan efter ett par veckor fick den läggas ner då slagsmål utbröt mellan damerna i kören. Det visade sig att Valand inlett relationer med två av damerna och nu hade det kommit fram och svartsjuka låg bakom våldet. Men sedan visade det sig att Valand även under de två veckorna haft ihop det med i stort sätt alla körmedlemmar. Vilket var rätt bra jobbat då det var 25 damer i åldern mellan 27 och 72.

Valand hade alltså å det grövsta brutit sitt kyskhetslöfte. Damerna hade också också i de flesta fall brutit sitt trohetslöfte och hela Sommeville var i kris. Så Valand fick hastigt lämna detta uppdrag. Om inte annat för att han genom sitt agerande fått en hel del av byns befolkning emot sig. Det kokades tjära och samlades fjädrar bara för hans skull. Men han förstod att det nog var säkrast att sticka medan tid var. När detta kom fram till biskopen och via honom till Vatikanen, så blev Valand avsatt från sitt ämbete.

Valand insåg efter detta att ett arbete av den typ han just avslutat nog inte var något för honom. Han kände sig sviken av gud som både gjort honom attraktiv och pilsk som en marskatt. Men han tänkte att han kanske skulle kunna ha nytta av de erfarenheter han just inhämtat. Så han flyttade till Paris och startade en mottagning för sexualrådgivning till par med sådana bekymmer i äktenskapet. Det skulle vara någon typ av parterapi där man öppet och utan hämningar skulle få hjälp med sina sexuella problem. Det visade sig att Valand visserligen hade erfarenhet av ett stort antal damer, men att det nog berodde på att de bara blev en gång per dam. För Valand var nämligen en ovanligt klumpig och fumlig älskare. Dessutom led han, utan att veta om det, av att det gick fortare än bra. Men han trodde att det var normalt med samlag på 30 sekunder.  De råd han gav på sin mottagning var därefter. Snabbt in och snabbt ut om man säger så. Förspel kunde han inte rekommendera. Då det i så fall inte brukade bli mer än så, enligt hans erfarenhet. Det var också så att han när han hörde de par som kom på rådgivning berätta om sina aktiviteter, blev så upphetsad att det vid ett flertal tillfällen slutade på ett olyckligt sätt. En både pinsam och kladdig historia. Han fick lägga ner sin mottagning på grund av detta.

Nu hade det blivit 50-tal och Valand hade misslyckats med det mesta vad gäller att hitta en försörjning. Han lämnade Frankrike och for hem till Sverige. Först fick han bo hos sina åldriga föräldrar. Han fick arbete genom en farbror på Vårby bryggeri på kontoret. Valand hade i uppgift att hantera reklamationer. Dessa var många. För Vårby bryggeri tillverkade vid den här tiden ett erkänt dåligt öl, som såldes av kooperativa förbundet. Men när öl sändes tillbaka på grund av att det smakade konstigt, fick Valand smaka på det innan han skickade ut nytt dåligt öl till kunden. Han lade då märke till att han efter någon dags arbete och ett antal flaskor, inte längre tänkte på damer. Det kunde komma förbi riktiga snyggingar i åtsittande jumper och fin kjol utan att den minsta reaktion i tanke och annorstädes. Han upptäckte att det felaktiga ölet, till skillnad från gott öl, helt tog bort lusten. Han kunde plötsligt tänka på annat. Det kändes som en lättnad att äntligen slippa den klådan som ställt till så mycket för honom.

Han tog kontakt med Stockholms katolska stift och bad att få återgå i tjänst då han nu fått kontroll över sina lustar och begär. Men han fick inte återgå i prästyrket. Däremot kunde han få bli diakon och hjälpa till i församlingens sociala arbete. När han lämnade Vårby bryggeri tog han med tjugo backar öl. Någon påpekade att öl är en färskvara och blir dåligt av att stå länge. Men Valand sa att det i hans fall inte var någon nackdel. Tvärtom var det dåligt öl som hade den mest lugnande effekten.

Valand började därefter varje morgon med tre flaskor taskigt öl och så fortsatte det under dagen. Han blev mycket uppskattad av alla katoliker i Stockholm med sociala svårigheter. Valand ställde alltid upp och hjälpte till med ett gudsord på läpparna när någon hade det besvärligt. Inte minst nunnorna i Sankta Katarina kloster uppskattade hans besök. Visserligen luktade han alltid öl. Men helt klart var han en god och gudfruktig man som verkade fri från synd. Han satt stilla och tyst när han delade deras måltid i förtröstan på gud. Hjälpsam och snäll tog han hand om både det själsliga och praktiska i församlingen. Tyvärr såldes ju  Vårby till Spendrups bryggeri och då förbättrades produkten. Något som drabbade Valand och ställde till skandal i klostret på Östermalm. ”Inte nu igen”, som kardinalen som fått reda upp efter Valands äventyr i Sommeville 15  år tidigare sa. Men om det får jag berätta någon annan gång.

Men om du inte vill leva i celibat bör du undvika dåligt öl. Så det så.

Peter