Hej igen vänner!

Jag läste att Stefan Löfven skall få en ny chans att bilda regering. För närvarande ha vi ju ingen riktig regering utan bara en övergångsregering. Vad jag förstår få denna regering bara sköta lite löpande ärenden och inte ta initiativ eller vidta några åtgärder. Den sitter liksom bara och vänta på att en ny regering skall komma och ta itu med det som bör åtgärdas. Men någon sådan verkar inte vara på gång om jag förstår det hela rätt. Så vi får fortsätta leva utan styrelse och ledning. Hittills har det inte märkts så mycket att det är på det sättet. För vi som inte tillhör de styrande jobbar på som vanligt och botar sjuka, bygger Volvobilar och serverar hamburgare, trots att vi inte har någon riktig regering.

Den grekiska filosofen Platon gillade ju inte demokratin. Han tyckte att det bästa vore om filosoferna fick bestämma i staten. Antagligen för att han själv var filosof. Han tänkte väl att dessa kloka personer skulle sätta sig ner och tillsammans komma fram till kloka beslut. Men inte har filosofer i historien varit överens om så himla mycket. Det skulle väl bara bli ett jävla diskuterande och kattrakande om de skulle bestämma. De brukar ju aldrig vara överens om någonting.

Den vanligaste styrelseformen i historien har väl varit den att en kung eller kejsare med hjälp av vapen styrt sitt land. De som inte gillat det han bestämt har han avlivat eller fängslat. Har någon stuckit upp och sagt att den som bestämmer är grym, elak och lite rubbad så har denne någon legat jävligt pyrt till. Men han hade samtidigt ganska snabbt fått rätt i det han sagt. Som den där saudiarabiska journalisten som mördats av regimen. Nu blev en del lite upprörda över detta och Danmark, Tyskland och Norge har tydligen bestämt att inte sälja vapen till Saudiarabien på grund av att de tycker det landet är en skurkstat. Men Sverige och USA har tydligen bestämt att fortsätta tjäna pengar på att regimen behöver vapen och utrustning till sitt krig i Jemen. ”Den enes bröd. Den andres död” brukar man ju säga.

Själv har jag aldrig gillat att bestämma över andra. Jag har till exempel aldrig velat bli chef. Nu tror jag inte att jag skulle bli någon bra chef. Fast det vet jag ju inte förstås. Jag kanske skulle blivit en toppenchef som skull lett min organisation till framgång och utveckling på ett helt oöverträffat sätt. Fast sannolikheten för detta är låg. För som chef bör man nog vara organiserad och våga ta beslut som gör andra ledsna ibland. Det skulle jag vara skitdålig på.  Faktum är att jag är rätt dålig på att bli bestämd över också. Jag lyssnar, nickar och fortsätter sedan jobba på, som inget hänt. Det funkar så länge man är hyfsat lojal, de flesta är nöjda och ingen klagar. Nu är jag ju snart pensionär och vågar väl erkänna att jag funkat lite på det sättet under mitt yrkesliv. Oftast har jag undvikit konflikter. För jag blir jätteledsen när någon är arg på mig. Fast några gånger har folk bestämt så jävla dumt att jag blivit sur och vägrat delta. Det har varit jobbigt och jag har sovit dåligt någon vecka efteråt. Jag tycker överhuvudtaget att det är jobbigt om någon uppfattar mig som besvärlig. Men ibland är man nog tvungen om man inte vill vara ”en liten lort”, som det står i Bröderna Lejonhjärta.


Peter