Hej vänner!

Jag har inte skrivit på ett tag, som ni kanske märkt, för jag har drabbats av någon sorts skrivkramp. Jag har gått och väntat på en inspiration som aldrig kommit. Fast det brukar egentligen inte behövas så mycket. För har jag bara kommit på någon liten idé så brukar det ge sig sen. Ty min hjärna är så konstruerad att den hoppar runt i tankarna som en hare om våren. Jag kan till exempel börja skriva om det svåra med att vara god i en ond värld. Då kommer jag och tänka på den ryske författaren Fjodor Dostojevskijs roman ”Idioten”. Och då börjar jag tänka på presidenter. Så där håller det på. Tankarna hoppar från tuva till tuva inne roten. Bristen på fokusering och koncentration ersätts av en viss oordnad flexibilitet. Men nu tog det plötsligt slut ett tag. Tankarna blev sega som sirap och som Tegnér skriver ”steg en mjältsjuk svartalf upp". Fast idag känns det bättre och nu skall jag försöka skriva några rader så ni inte glömmer bort mig.

När jag vaknade i morse hade jag ont i ryggen. Varför vet jag inte. Jag har inte lyft något tungt eller utfört några gymnastiska rörelser, som kan förklara detta. Men jag tog en tablett och nu känns det bättre. Klockan är halv åtta och ute regnar det och är mörkt. Kamrat katten vill inte gå ut. Han gick fram till dörren. Men när jag öppnade tittade han bara ut i porten, lyssnade och gick in igen. Sedan gick han till sin toalett istället. Det är ovanligt och sker bara när det är riktigt ruskväder. Han och jag skall fira denna helg alldeles ensamma. Hur vi skall fira har vi inte bestämt. Det blir väl inga större utsvävningar. Idag blir det väl mest ligga på sängen och läsa en bok.

Det var förresten länge sedan man läste Fantomen. När jag var sådär mellan 11 och 14 år så läste jag gärna denna tidning sådana här regniga dagar. I denna tidning pågick en kamp mellan gott och ont. Som tur var stod Fantis på de godas sida och besegrade de onda i varje avsnitt. Dessa märkte han dessutom med sitt onda märke så de var lätta att känna igen i fortsättningen. Var man snäll kunde han trycka dit sitt goda märke på en. Ibland gick Fantomen runt i staden iklädd en rock och med hatt på huvudet. Med sig hade han då sin tama varg Devil. Då kallade han sig mr Walker. Fast för det mesta bodde han i sin Dödskallegrotta med sin kompis Guran, som var en liten farbror med bastkjol och skojig mössa på huvudet. Men som sagt: ”Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man.” *

Peter

*Gammalt djungelordspråk.