Hej vänner!!

Vår del av klotet vänder sig sakta bort från solen och det blir allt mörkare och kallare. Nyheterna innehåller det vanliga mördandet, misshandlandet och lidandet. Ibland också en hel del dumhet. Jag läste just några debattartiklar som jag tycker det kan vara värt att skriva lite om.

Först var det doktor som heter David Eberhard som kommit på att samhället blivit feminiserat till den grad att pojkar utveckling kunde ta skada. Till exempel hade skolan nu utformats enligt ideal som försvårade för pojkar att lyckas där. Pojkar är, enligt David  Eberhard, mer tävlingsinriktade än flickor, mer aggressiva och mer riskbenägna. Jag är alltid misstänksam när någon beskriver ”hur det är” när det gäller människor. Det är kanske också så att folk som haft lätt för sig i skolan och fått höga betyg och blivit läkare är mer tävlingsinriktade än andra. För de vann ju tävlingen. Kanske är de också lite mer aggressiva i sin överlägsenhet också.

Nåväl, helt fel har nog inte denna David Eberhard. För helt klart har vi länge underskattat betydelsen av arv och medfödda egenskaper. Det har nog en del med det förra seklets katastrofer vad gäller detta att göra. Men att vi har med oss mycket i bagaget från början visar all forskning. Det stämmer också med de erfarenheter jag gjort under mitt arbetsliv. Miljön är viktig men absolut inte viktigare än arvet.

Jag borde här skriva lite utförligt om skillnaden mellan könsroll och könsidentitet. Men det tänker jag inte göra. Bara säga att könsroll är något som har med samhällets regler och förväntningar att göra. Det växlar mellan tid och plats. Könsidentitet är något annat. Det är den inre upplevelsen att tillhöra ett visst kön och styrs av biologi. Bägge sakerna ger upphov till beteenden som på gruppnivå skiljer sig mellan pojkar och flickor. Då detta delvis styrs av biologi så är det inte så framgångsrikt eller snällt att tala om att ditt sätt att vara är sämre. De som tror att småtjejer kommer vilja sluta klä ut sig till prinsessor och småkillar att sluta leka spindelmannen bara för att de rynkar på näsan, kommer få det jävligt jobbigt. Och det är rätt åt dem.

Men sen förstår ni svarar en människa som heter Unni Drougge på den där David Eberhards lite ytliga debattartikel. Hon är tydligen författare och feminist. Men framförallt verkar hon jävligt elak. Här måste jag skriva ett citat ur det hon skriver:

”Visserligen har ingen forskning säkert kunnat fastställa i vilken grad arv respektive miljö påverkar mänskligt beteende, men eftersom biologin väger så tungt i den eberhardska filosofin kan jag gå honom till mötes med ett obestridligt och evidensbaserat biologiskt könsskiljande faktum som en docent i urologi vid Karolinska upplyste mig om. Han hade lång erfarenhet av att behandla män med maligna tumörer i penis och testiklar och visade mig bilder på det aktuella området efter operation och läkning. Jag frågade docenten hur patienterna påverkades av att bli så hårt beskurna, varpå han svarade utan att blinka: De blir snälla. Och fruarna är nöjda.”

Bortsett från att det knappast är något ”obestridligt eller evidensbaserat” så är det grymt att skriva så om cancerpatienter. Tänk de som nu drabbas av dessa cancerformer läser detta. Skall de se fram emot att bli ”snälla”. Jag tror också att det för många är en stor sorg att inte längre kunna ha ett vanligt samliv. Jag tror knappast någon skulle skriva något så känslolöst om kvinnor med bröstcancer eller cancer i livmodern.

Jag skrev ju för ett tag sedan att det känns som dumheten breder ut sig. Men att jag drar mig för att skriva om det för att det verkar malligt på något sätt. Som om jag tycker jag är smartare än andra. Men för Unni Drougge är jag beredd att göra ett undantag. För jag är faktiskt både smartare och snällare än henne. Fast det är väl de flesta människor.

Peter