I kväll så är

det höst och kallt,

september är snart

slut.

Jag minns en sådan natt,

då jag var ung och såg mot

oändligheten ut.

En stilla natt,

en stjärnklar natt,

ensam vid ett hav.

Jag satt där på en strand, 

och grät när

allting gått i kvav.

Och över mig i mörkret,

tusen kalla stjärnors

natt.

Jag såg emot oändlighet,

så ensam där jag

satt.

Kanske var det då,

jag anade en mörkrets

hemlighet.

Att jag någonstans under stjärnor,

alltid går i

ensamhet.

Peter